”Om du får möjligheten – ta vara på den!”

Barbro Wahlberg bor på en gård i Skinnskattebergs kommun. Hon är 82 år och har haft så kallad venia i Karlstad, Skara och Linköpings stift.
Det började i en församling utanför Karlstad, där Barbro Wahlberg arbetade som församlingsassistent.
– Jag arbetade med barn och ungdomar och konfirmander. Andakter är en naturlig del av det arbetet. Då fick jag venia av biskopen, så att jag även kunde
leda gudstjänster och predika. För att utvecklas valde Barbro Wahlberg att läsa teologi och även religionspedagogik på universitetet i Uppsala.
– Jag ville verkligen föra ut evangeliet och det kräver kunskaper i pedagogik, förklarar hon.

MED TIDEN fick Barbro Wahlberg möjlighet att predika i fler församlingar.
Familjen hade ett fritidshus i Skara stift och så småningom fick hon venia där också. När Barbro Wahlberg flyttade till Linköping för att arbeta på arbetsförmedlingen, tog hon med sig intresset och viljan att föra ut evangeliet. Hon arbetade deltid och läste teologi på deltid, med siktet inställt på att
bli präst.
– Jag hade efter en tid venia i hela stiftet och biskop Martin Lönnebo var ett stort stöd. Det har betytt mycket för Barbro Wahlberg att ha stöd av präster
som fungerat som mentorer.
– Det är viktigt att veta att man har nån att vända sig till om man kör fast. Jag fick också delta i fortbildningar för präster under en period.

SÅ BLEV Barbro Wahlberg erbjuden ett arbete som inte skulle gå att kombinera med studier. Hon skulle få ansvar för Arbetsmarknadsinstitutets
verksamhet för människor med funktionsvariationer.
– Jag var så tveksam till hur jag skulle gå vidare. Men biskopen stöttade mig. Han sa att kyrkan behöver kristna människor ute i arbetslivet.
Det blev så också. Barbro Wahlberg tog jobbet och fortsatte som ideell gudstjänstledare.
– För mig har det varit en glädje att sprida evangeliet och förklara vad det betyder för oss människor i nutid. Evangeliet är en trygghet för mig och den
tryggheten vill jag ge vidare.

SEDAN FLERA år bor Barbro Wahlberg med sin dotters familj på en
gård utanför Skinnskatteberg. Hon leder fortfarande gudstjänster i församlingen.
– I juni hade jag två gudstjänster. På midsommardagen firade vi friluftsgudstjänst i Bysala hembygdsgård. Det är fantastiskt att få vara mitt i skapelsen.

Hon har även haft många gudstjänster på äldreboenden. Då har hunden fått följa med.
– Hon är utbildad vårdhund och det har varit så roligt att se hur hunden skapar kontakt med de gamla som inte längre har språket.

Vad tror du är skillnaden på dina gudstjänster och de som leds av en präst?
– Jag kanske kan uttrycka mig lite enklare. Men nu är det nog främst min ålder som gör skillnad.
Jag har lång livserfarenhet och jag har haft förmånen att få följa många människor till livets slut. Det gör att jag inte har svårt för att prata om sådana saker.

Text: Hanna Wallsten
Bild: Privat