Karin Degréus har tidigare vikarierat som områdeschef i Västerås pastorat och senast arbetat som stiftsadjunkt i Västerås stift.
– Åren som stiftsadjunkt vid Västerås stift gav en fördjupad kunskap inom en rad olika områden, och nu, efter mer än 20 år i ämbetet, var det dags att pröva en ny roll i församlingsverksamheten. Åren på stiftet var roliga, men jag har saknat kontakten med församlingsbor i alla åldrar, att fira gudstjänst och att leda kyrkliga handlingar.
Att valet föll på Kumla-Kila-Tärna pastorat beror bland annat på att Karin Degréus gärna ville arbeta i ett mindre sammanhang.
– Det innebär att kyrkoherden inte har tillgång till olika stödfunktioner utan behöver lära sig mycket om många olika saker, allt från personalvård och budgetarbete till stensäkerhet på kyrkogården. Det lockade mig. Dessutom har jag i min tidigare tjänst på stiftet varit i kontakt med såväl anställda som förtroendevalda och församlingsbor i Kumla-Kila-Tärna, så jag visste att det är ett bra sammanhang att vara en del av.
Även om Karin Degréus ser utmaningar för pastoratet, inte minst ekonomiska, ser hon ljust på framtiden.
– Jag ser framför mig ett blomstrande barn- och ungdomsarbete. Vi är på god väg med Kyrkis och Miniorer. Ett fortsatt rikt körliv och goda relationer till skolorna ger möjlighet till relevanta musikprojekt i samverkan. Jag ser också framför mig ett fastighetsbestånd som är av den storlek verksamheterna behöver, varken mer eller mindre, och ett delat ansvar för verksamheterna mellan anställda och ideella medarbetare.
Som kyrkoherde i pastoratet vill hon vara modig och samarbetsinriktad.
– Jag vill vara en närvarande, lyssnande och modig ledare som hämtar kraft ur hopp och tillit till Gud och som tillsammans med anställda, ideella medarbetare och förtroendevalda bygger en församling som bärs av Guds nåd.
Text: Ann Löfqvist
Foto: Magnus Nystedt
På bilden: Karin Degréus och Markus Holmberg, kyrkoherde i Västerfärnebo-Fläckebo församling. I egenskap av prost i Norra Västmanlands kontrakt ledde Markus Holmberg mottagandet av Karin Degréus, på biskopens uppdrag.