Det känns fantastiskt bra, säger Antje Bernhardt som att ha blivit välkomnad i sin nya roll.
-Jag har verkligen blivit varmt välkomnad och all tre församlingarna var väl representerade. Mottagningsmässan var en fest för hela församlingen, den satte ton för vad jag känner inför mitt arbete i pastoratet: hopp, värme och gemenskap.
Antje Bernhardt har jobbat i Svenska kyrkan i 25 år, först som organist, sedan som präst och senast som enhetschef i Svenska kyrkan i Borlänge. Nu var hon redo att gå vidare och bli kyrkoherde.
-Att det blev just Gagnef var en kombination av att förra kyrkoherden frågade mig, att jag känner en hel del fina människor från pastoratet och älskar naturen där och att det ligger inom pendlingsavståndet från Borlänge, säger hon.
Gedigen erfarenhet
Hon har gedigen erfarenhet av att leda verksamhet då hon jobbat som operativ chef i Borlänge med ansvar för att göra verklighet av de strategiska målen som var satta av förtroendevalda och kyrkoherde.
- Jag fick hantera personalfrågor, budgetfrågor och leda det dagliga arbetet. Min uppgift var att skapa hållbara strukturer och det behövs på alla arbetsplatser. Tydliga ramar ger tryggheten som är en förutsättning för att kreativiteten kan flöda fritt.
Relation kommer först
Antje Bernhardts motto i allt församlingsarbete är ”dela liv-dela tro”. Hon menar att vi måste börja med att bygga relationer först, mellan kyrka och medlemmarna, mellan anställda och medlemmarna och mellan medlemmarna.
-När församlingsbor känner att det är deras kyrka, att de kan disponera församlingarnas lokaler, då kommer gemenskapen växa. Och där, i den gemenskapen som delar livet, som kanske bakar tillsammans eller bygger modellflygplan eller sjunger tillsammans, där kan livsfrågor få rum, där kan samtal om tro uppstå.
Hon tror också att alla människor bär på en längtan efter sammanhang och en förnimmelse om att det finns ett större sammanhang än det de befinner sig i.
-En trygg miljö kan ge rum för samtal om både längtan och förnimmelse. I kortform: ”Ge de nycklarna!”, säger Antje och hänvisar till en debattartikel hon skrivit i Kyrkans tidning på det temat för ett par år sedan.
Samverkan viktig
Att vara kyrka handlar också om att bygga relation med andra aktörer i församlingen.
-Kyrkan är en del av samhället, men har under senare tiden hamnat lite i utkanten. Den utvecklingen gör det än tydligare att vi är en del av en större helhet, att gemenskap är viktigt. Kyrkan och andra samhällsaktörer vill samma sak: att alla människor ska känna tillhörighet och sammanhang, att var och en ska leva ett gott liv.
Livet består av mer än arbete. Utanför jobbet är Antje Bernhardts gift med en kyrkomusiker, mamma till fyra barn. Hon bor tillsammans med sin man, yngsta son och fyra undulater i Borlänge.
-På min fritid spelar jag fagott i två orkestrar, både i Borlänge och i Falun. Jag tycker om att baka bröd, sticka och sy och älskar böcker, helst romaner och teologisk litteratur.
Text: Ann Löfqvist
Foto: Rälg Göran Almegård
Bild: Kyrkoherdemottagning i Gagnef pastorat där Antje Bernhardts togs emot. Kontraktsprosten Birgitta Arneving ledde mottagandet.