Det moderna svenska kyrkovalet har sina rötter i reformen på 1500-talet då Olaus Petri bidrog till att bygga en lokal självstyrelse i kyrkan. Under 1800-talet skedde ett stort skifte. 1862 delades socknen i en borgerlig och en kyrklig kommun. Religionsskötsel och lokal kyrkopolitik fördes in i församlingarnas egna händer.
Den avgörande demokratiska vändningen kom 1930 när direktvalda kyrkofullmäktige infördes. Det flyttade makten från prästerskapet till församlingsmedlemmarna — röstande i de första valen låg kring 20%. Därefter följde decennier av förnyelse via lagar 1961 och 1983, som stärkte strukturen och anpassade kyrkan till en modern demokratisk norm.
År 2000 blev Svenska kyrkan självständig från staten, men valen levde kvar. I dag röstar alla medlemmar från 16 år. Valdeltagandet rör sig nationellt runt 15–20%, och kyrkan fortsätter att utveckla valprocessen, bland annat genom att införa spärrar till kyrkomötet för att stabilisera verksamheten.