”Följ med och se!”
I Johannesevangeliet berättas det att två nyfikna fick denna uppmaning av Jesus. Det är en uppmaning som jag tycker att vi kan reflektera över, eftersom många av oss nog är lite nyfikna på honom.
Jesus var speciell på många olika sätt. Uppenbarligen väckte han för det mesta en stark nyfikenhet och undran. Människor fick allt som oftast en naturlig längtan att veta mer om honom, bekanta sig med hans tankevärld och uppleva hans personliga framtoning.
När vi vill veta mera om någon eller något idag, går vi till böckernas värld eller till internet. När Jesus verkade fanns ju inte de möjligheterna. Han kunde inte lämna över någon färdigskriven programförklaring, ingen färgglad reklam att hänvisa till. Han hade heller ingen egen hemsida att slussa över de nyfikna till. De som var intresserade av Jesus fick helt enkelt följa med honom och se och höra hans undervisning. Inte heller den var särskilt teoretisk eller mångordig.
För att få en uppfattning om Jesu världsbild fick man se hur han mötte och hanterade olika mänskliga livsöden. De var avslöjande och talande. Att följa med Jesus en stund, bli kvar ett tag med honom, dela en måltid med honom, samtala och lyssna, blev ofta början på en djup tillit till honom.
Religion förknippas ofta av många med tvång, regler och en strikt inrutning av livet. Kring Jesus var det helt annorlunda. Där kunde människor oftast uppleva en slags livsglädje och livsluft, som tog bort rädslan att göra fel och att inte duga. En lust väcktes till en fördjupad gemenskap med honom. Man ville låta honom bli en följeslagare i livet. För att ta första steget behövdes litet nyfikenhet och öppenhet.
Hur är det då med det vi kallar för kallelsen? Detta ord som vi missbrukat och använt så att utanförskap blivit resultatet. Jag tror att det är så enkelt som att från Jesu sida är den öppna famnen kallelsen. Han vill nå alla och samla alla kring sig, även om sedan vissa av oss kan få särskilda uppgifter. När vi idag tänker på Jesu lärjungar, tänker vi nog ofta på dem som mycket heliga män. På så sätt kan lätt de bibliska gestalterna skapa distans.
Tron och kallelsen verkar vara förbehållen en elit. Jesu många möten med olika människor visar så tydligt att detta är helt främmande för honom. Egentligen var alla i Jesu närmaste krets mycket mänskliga och hade sina svagheter. Det finns alltid någon vars personlighet stämmer överens med vår egen. På så sätt blir tröskeln låg, när man vill tacka ja till Jesu ständigt utsträckta hand. När vi kommit så långt, tror jag att det väcks en längtan inne i oss att fördjupa oss i de bibeltexter om Jesus som finns bevarade, texter som låter hela Jesus personlighet skymta fram i all sin rikedom.
Men att tacka ja till Jesus, är inte att tacka ja till en lära, utan till en relation, till en livslång gemenskap på det andliga planet, som ständigt behöver näring precis som alla andra relationer.
Bengt-Åke Månsson