Emma Hanner Velander
Var kommer du från och varför ville du bli kyrkomusiker?
Jag är uppvuxen i Höör i Skåne. Sedan jag började på musikskolan som liten har musiken varit en plats där jag både kunnat uttrycka mig, hitta vila och landa i nuet. Det är något med musikens förmåga som får mig att vara helt närvarande i stunden. Jag utbildade mig till blockflöjtist på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, men har alltid haft en stark nyfikenhet på fler musikaliska uttryck. Sången har därför alltid funnits med, liksom lusten att utforska nya instrument.
Det var min vän Viktoria Klint, som för övrigt själv är kyrkomusiker, som en gång tipsade mig om kyrkomusikeryrket. Jag tog en provlektion i orgel och blev snabbt fast. Det som tilltalade mig var inte bara den musikaliska bredden, utan också möjligheten att vara en del av något större. Att genom musiken få vara med där orden ibland inte räcker till, att få möta människor i livets olika skeden och bidra till tro, hopp och gemenskap känns väldigt meningsfullt.
Var ska du tjänstgöra?
Jag tjänstgör redan i Roslagens västra pastorat, med särskilt ansvar för Gottröra, Närtuna och Fasterna församlingar.
Vad ser du mest fram mot att få börja jobba med?
Som tidigare instrumental- och musiklärare ser jag särskilt fram emot att utveckla den barnkör som jag nyligen startat. Jag hoppas att den ska få växa och bli en plats där barn får upptäcka glädjen i att sjunga tillsammans. Generellt ser jag fram emot att inspirera människor i alla åldrar att uppleva musikens kraft och den mening, gemenskap och tro som den kan förmedla.
Vad har du för favorit-psalm?
Folkmusiken ligger mig varmt om hjärtat, så jag dras ofta till de folkliga koralerna. Om jag ska välja en favorit blir det psalm 192, Nu sjunker bullret. Det är en kortare psalm till både text och melodi, men rymmer ändå ett stort djup. Jag har alltid tyckt om den stillhet som kommer när kvällen sänker sig, men också hoppet om att en ny dag väntar som ska bära med sig något nytt och gott. Sista raden i vers två lyder:
"När natten faller, låt kyrkan vaka och mänskan hålla med mänskan fred."
Det är en bön och en önskan som känns lika aktuell idag som någonsin.