Det har gått nästan två månader sedan flygplanet föll och nio personer miste livet. Umeå blir aldrig sig likt.
När en olycka sker blir vi smärtsamt medvetna om hur lite vi vet om våra liv. Döden finns ett andetag bort. En olycka sker en söndag eftermiddag och livet kan aldrig återgå till vad det var.
En annan dag dör någon mindre oväntat. Det blir inga rubriker i tidningen, ingen uppmärksamhet i grannskapet. Men smärtan och förtvivlan för den som sörjer är densamma. Det är samma tomrum vid köksbordet och i hjärtat oavsett hur vi förlorar den vi älskar.
I dödens närhet blir vi medvetna om hur viktiga relationerna är, vännerna och familjen, men också stödet från andra omkring oss. Det betyder oerhört mycket att någon kommer med middagsmat eller lämnar ett meddelande. Det betyder så mycket att få frågan nu och då; Hur går det? Hur mår du?
Vi behöver få gråta tillsammans, dela minnen, berätta igen och igen. Ibland räcker det inte med vänner och familj. Vi behöver få samtala med någon utanför, eller med flera stycken tillsammans med någon som håller i samtalet. Det finns alla möjligheter i Umeå att få ett sådant stöd.
Välkommen att ta kontakt med diakon Åse Lindegren för att få mer information eller för att anmäla dig till sorggrupper eller enskilt stöd. Du hittar kontaktuppgifter på svenskakyrkan.se/umea/samtalsgrupper
Text: Lena Fagéus, kyrkoherde
