Monica Lundgren, diakon i Umeå, som leder sorggrupper
”Är det sorgligt måste det få vara sorgligt. Starka känslor är inte farliga, bara obehagliga. Om du låter känslorna finnas och uttrycker dem kommer de att klinga av.
Ensamhet är jobbigt och kan nästan upplevas som farligt. Vi människor har en stark instinkt att omge oss med andra. Vid jul kan ensamheten bli extra svår, med saknad efter det man kanske brukar göra. Det hör jag ofta människor berätta om i sorgegrupper.
Jag brukar använda en bild av livet som en resa, där människan bär med sig förväntningar i en resväska. Men en resväska kan packas om. Förväntningar kan ändras. Vad vill du ha för jultraditioner själv? Kanske är det viktigt för dig att gå ut och plocka enris att sätta i en kruka. Om du vill ha gemenskap kanske du kan ta en promenad med andra. Ni kan träffas vid en brasa och dricka glögg tillsammans. Tänk på att det är möjligt att ha två känslor i kroppen samtidigt – både en sorg över att allt inte är som det brukar och en glädje inför nya traditioner.”