Därför fastar Paulina i advent

(Spira nr 4 2020)

När börjar egentligen julfirandet? Är det på julafton, eller smygs det igång redan när den första julmusten öppnas i slutet av november? För rysk-ortodoxa Paulina Troutneva är det enkelt – julen börjar på juldagen, eller Kristi födelse som dagen kallas i ortodoxa kyrkan. Då firar hon och hennes församling med ett festligt knytkalas i kyrkan intill Nydalasjön. Fram till jul leder den sex veckor långa adventsfastan, när Paulina äter vegansk mat, ibland med tillägg av fisk. Tanken är att avstå, äta enkelt och lite mindre, men maten är inte målet, utan bara ett medel. Paulina beskriver det som att hon vill stanna upp och göra plats för det himmelska.

– Jag märker att jag blir lättare i kroppen och piggare i tanken under fastan och det gör att jag orkar mer och kan rikta tankarna mot Gud. I paradiset levde människorna bara på växter och örter och umgicks obehindrat med Gud. Jag försöker efterlikna dem i den mån det går. 

Fastan handlar om att rensa både kropp och själ genom att avstå från sådant som tar upp tid och energi, som sociala medier, tv-serier och shopping. Det handlar också om att avstå från att tänka och handla illa mot andra. Så blir fastan en träning i att kontrollera frestelser och beroenden, att se sina brister och att öva sig i att vara ödmjuk och förlåtande. Målet är att frigöra plats åt Gud och lägga mer tid på bön och bibelläsning, men också att se sina medmänniskor. Finns det någon runtomkring en som är ensam eller behöver hjälp?

– I stället för att köpa en chipspåse kan jag skänka 20 kronor till Unicef, och i stället för att uppdatera Facebook kan jag ringa en ensam släkting eller vän, säger Paulina.

Adventsfastan är en av fyra längre fasteperioder i ortodoxa kyrkan, men den skiljer sig från de andra genom att kontrasten med det omgivande samhället är större. Under samma period som Paulina fastar och stannar upp skyltar affärer extra mycket med godsaker och tempot i samhället är högt.

– Men när man tidigare har avstått blir upplevelsen av julen så mycket starkare.

Hon tycker sig märka att många svenskar är lite less på julen, nästan innan den börjat, och det tycker hon är sorgligt. Själv vill hon ägna adventstiden åt göra plats i sitt liv för den kommande julen.

– Jag försöker förbereda mig inför en stor högtid, då Gud blir människa. Det är stort!

Text: Helena Andersson Holmqvist