LISA KÄRMANDER HADE ganska nyss sagt upp sig från sitt jobb som förskollärare
när coronapandemin slog till. Planen var att frilansa som skribent, copywriter och
speakerröst i olika produktioner, samtidigt som hon och hennes sambo reste runt i världen. Av förklarliga skäl fick de planerna läggas på is. Från hemmet i Strömslund komponerade hon istället en barnbok som handlar om just den pandemi som grusade planerna. Boken Clara & viruset, jakten på toapapper kom ut i våras och handlar om virus, smittskydd och vikten av att dela med sig. Den blandar humor och allvar och är ett sätt för vuxna att prata med barn om den pågående pandemin.
– Jag har hört från föräldrar och före detta kollegor som jobbar inom förskolan att barnen har mycket oro och många frågor. Så därifrån kom idén till boken, förklarar Lisa.
MED PANDEMIN FÖLJDE också vissa beteenden, som till exempel att bunkra. Något som Lisa också tagit fasta på i boken. Idén föddes genom en självupplevd
erfarenhet i mataffären.
– Jag skulle köpa kaffe när en kvinna som hunnit före mig till kaffehyllan köpte upp alla kaffepaket som fanns, så att jag blev utan. Jag blev väldigt irriterad, säger Lisa som idag kan skratta åt historien.
Hon gick hem, fortfarande irriterad, och skrev ihop en bihistoria i boken som handlar om bunkring av toalettpapper och vikten av att dela med sig.
CLARA & VIRUSET är Lisas andra barnbok. Förra året debuterade hon med Ska vi leka mamma, mamma, barn. Den handlar om Alice, som har två mammor. Även den boken har sitt ursprung i en självupplevd händelse i jobbet som förskollärare.
– Idén kom när två barn på min avdelning ville leka mamma, pappa, barn men bråkade om vem som skulle få vara mamma. Jag föreslog att de båda kunde vara mamma. Men de menade att det inte gick, att en familj har en mamma och en pappa. Då började jag leta efter barnböcker som pratade om olika familjekonstellationer, men tyckte att utbudet var litet, berättar Lisa.
HON HAR ALLTID gillat att skriva och författardrömmarna har hon burit på ett tag. Med en skrivarkurs i ryggen vågade hon börja lufta sina tankar på att skriva en barnbok, men möttes då inte bara av entusiastiskt jubel.
– Många jag pratade med sa att det nog var väldigt svårt, eller till och med omöjligt, att bli utgiven så det är inte så stor idé att försöka. Men jag kände att allt är möjligt bara man inte ger upp. Om ingen vill ge ut den får jag väl ge ut den själv. Jag tänkte att det skulle vara lättare att intressera förlagen om boken var så klar som möjligt innan jag började kontakta dem.
LISA KONTAKTADE DÄRFÖR själv illustratören Emmelie Salomonsson, som hon kände till sen innan. Och Emmelie tackade ja till att skapa bilderna till boken.
– När man samarbetar med en illustratör är det viktigt att det känns rätt. Det är ju ett jättestort jobb man har tillsammans och illustrationerna ska matcha bilderna jag har i huvudet. Jag har haft olika illustratörer till mina båda böcker. Båda har lyckats komplettera mina texter väldigt bra och det är personer som jag verkligen gillat att jobba med, säger Lisa.
HENNES TEORI OM att ha så mycket av boken klar som möjligt, visade sig fungera. När hon skickade manuset till några olika förlag nappade Idus direkt.
– Med första boken gick det nästan oförskämt lätt. Jag var beredd på att alla förlag skulle säga nej. Innan manuset blev accepterat tror jag inte att det var så många som trodde att jag skulle få den utgiven. Men sen när man fått samarbete med ett förlag är det fortfarande en lång väg kvar. Du får vara beredd på att skriva om och sen skriva om igen, förklarar Lisa.
SOM FÖRFATTARE OCH frilansare gäller det att ha disciplin. Lisa jobbar intensivt, oftast klockan nio till klockan tre, och fokuset får henne ofta att tappa tid och rum. Vanligtvis sitter hon vid sitt skrivbord eller köksbord, med en rykande kaffekopp
bredvid datorn.
– Det roligaste med att vara författare är när du är mitt i processen och skapar din egen värld och dina egna karaktärer. Och att något du jobbar med ger resultat är en ganska häftig känsla. Det sämsta är att det inte ger en månadslön. Du måste skriva många böcker om du ska jobba med det på heltid, konstaterar hon.
TROTS DE VIKTIGA budskapen är Lisas böcker lättsamma och illustrationerna humoristiska. För Lisa är det viktigt att det ska vara roligt att läsa dem.
– Det är så himla viktigt att väcka läslusten hos barn. Undersökningar visar att de som har läst eller fått böcker lästa för sig har ett mycket rikare ordförråd när de börjar skolan, jämfört med de som inte har läst.
HON HAR FLERA tips för hur man får barn att intressera sig för böcker. Som att välja böcker utifrån barnens intresse, att läsa på ett mysigt sätt – och att inte bara läsa innan barnen ska sova, utan att sprida ut bokläsandet under dagen.
– Sen är böcker också ett bra sätt att börja prata med barn om olika ämnen. Som hur man är en bra kompis eller om man har ett ämne som man tycker att det är svårt att prata om. Exempelvis en pandemi. Man behöver inte vara rädd att prata med barn om svåra ämnen. Låt dem fråga och försök svara på deras funderingar.
KANSKE KOMMER DET fler böcker från Lisa som tar upp tuffa ämnen. Trots att hennes senaste bok nyss lämnade pressarna är hon återigen i skapartagen.
– Jag har lite idéer till en tredje bok. Jag tycker till exempel att det hade varit kul att få återvända till huvudkaraktären Clara igen, att kanske börja jobba på en serie. Men vi får se.
LISA ÄR INTE heller främmande för att skriva böcker för en äldre målgrupp. Men det blir först om några år i sådana fall, hon är inte klar med barnböckerna än. Men oavsett hur det går med författandet tror hon att hon någon gång kommer gå tillbaka till förskolläraryrket.
– Det ger så mycket kärlek och glädje att se när barnen lär sig och få följa deras utveckling.