Buen Camino - följ med AnneMarie och Camilla längs Camino Francés

Om vandrarna

Camilla Brink:
Jag är en 55 årig kvinna med fyra vuxna barn. Min trygghet i livet är Gud och min familj . Jag försöker ta hand om gåvan som vi fått av Gud (Livet). Som den öppna och nyfikna människa jag är så har jag bott på lite olika ställen bland annat så bodde jag med familjen 9 år i Tunisien. Det är intressant med olika kulturer, traditioner och religion. För 6 år sedan så flyttade jag till Mörsil. Jag träffade Anne Marie på jobbet och hon pratade varmt om sina två gånger på Camino de Santiago. Jag tyckte det lät väldigt spännande. Vi bestämde att vi skulle gå hela camino frances tillsammans. Jag ser fram emot vad caminon ger just mig och att få dela den med er. Buen camino!

AnneMarie Törne:
I min ungdom var jag väldigt aktiv i Kyrkans Ungdom, det som sen blev Svenska Kyrkans unga. Jag fostrades in i Svenska kyrkan och fick flera olika ansvarsuppgifter, så det naturliga steget blev att utbilda sig till församlingsassistent, vilket jag sedan arbetade som. Det var en väldigt speciell tid med väldigt många roliga saker som jag fick vara med om. Men sedan lockande en ny utbildning och jag svängde av från min utstakade väg.
För det är ju så, livet bjuder på olika vägar, det är både uppför och nedförsbackar, det kan vara en slät raksträcka eller väldigt kurvigt, man aldrig vet vad som väntar efter nästa krök. Så efter en hel del olika vägsträckor på livets väg hamnade jag i Mörsil för 22 år sedan där jag och min livskamrat försöker leva på det vi kan odla och det som finns i skogen i kombination med deltidsarbete. För ca 10 år sedan såg vi en dokumentär om vandringen till Santiago de Compostela. Vid den tidpunkten hade vi båda blivit tämligen runda och framför allt, väldigt lata. Motion stod inte högt på dagordningen. Men den där dokumentären slog an en ton från mitt tidigare liv och blev samtidigt en spark i baken och vi bestämde att det där skulle vi prova, men först måste vi börja promenera hemmavid. Lite drygt ett år senare gick vi vår första camino, längs den mest populära ”franska vägen”. Den är 80 mil och vi gick de sista 50 milen, och det var verkligen som livets väg, med sol, motvind, piskande regn och alldeles fantastiskt. Förra året skulle vi ta de 30 första milen, men det gick inte som planerat p g a lite småkrämpor (en sån där uppförsbacke som livet bjuder på ibland). Denna gång siktar jag och vännen Camilla på att gå hela den franska vägen, och det är med stor ödmjukhet, men också ett stort mått av realism vi försöker förbereda oss på detta. Vi tar långa promenader, var för sig för vi bor på varsitt håll. Vi testar vår utrustning och våra kroppar, läser på om de olika etapperna och hoppas att vi ska klara detta. Jag tror verkligen vi har mycket goda chanser att klara vandringen om vi tar det lugnt i början, inte skadar oss och är lyhörda på vad våra kroppar säger. Nu är ju caminon inte bara en långpromenad, det är också en inre resa och vart den leder vet jag nog inte förrän efteråt.
Är du nyfiken på hur det går för oss så kan du ”följa med” när vi sänder direkt från vår vandring en kväll i veckan. Då får du en rapport från oss och du kan ställa frågor.
Jag hoppas vi ses i höst!
Buen camino!
AnneMarie