Begravningskollektivet omfattar i princip alla personer som är folkbokförda i Sverige och som betalar skatt. Genom begravningsavgiften finansieras ett gemensamt system som ska säkerställa att alla människor får en värdig hantering efter döden, oavsett religion eller livsåskådning.
Systemet bygger på att begravningsverksamheten är ett samhällsansvar. Därför finns det i hela landet särskilda huvudmän som ansvarar för verksamheten inom olika geografiska områden. I de flesta delar av Sverige är det Svenska kyrkans församlingar och pastorat som är huvudmän, medan kommunerna ansvarar för verksamheten i Stockholm och Tranås.
Begravningskollektivet omfattar bland annat:
- allmänna begravningsplatser
- gravplatser
- krematorier
- vissa transporter av den avlidna
- lokaler för förvaring och visning av stoft
- ceremonilokaler utan religiösa symboler
- personal och drift kopplad till begravningsverksamheten.
Syftet är att alla som bor i Sverige ska ha tillgång till grundläggande begravningstjänster, även om de inte tillhör något trossamfund.
Ekonomin bakom begravningsverksamheten
Begravningsverksamheten finansieras huvudsakligen genom begravningsavgiften. Avgiften betalas av alla personer som är folkbokförda i Sverige och har beskattningsbar inkomst. Den tas ut via skattsedeln och är skild från kyrkoavgiften till Svenska kyrkan.
Avgiften används för att finansiera de delar av begravningen som samhället ansvarar för. Det inkluderar bland annat:
- gravplats i 25 år
- gravsättning
- kremering
- transporter inom huvudmannens område
- förvaring av den avlidna
- ceremonilokal utan religiösa symboler
- drift och underhåll av begravningsplatser
Avgiften fastställs av Kammarkollegiet utifrån beräknade kostnader och invånarnas beskattningsbara inkomster.
Eftersom verksamheten finansieras gemensamt behöver enskilda personer normalt inte betala för själva gravplatsen eller de grundläggande tjänsterna. Däremot får dödsboet stå för kostnader som ligger utanför det gemensamma åtagandet.
Dödsboets ekonomiska ansvar
Trots att begravningsavgiften täcker stora delar av verksamheten uppstår ofta ytterligare kostnader i samband med en begravning. Dessa bekostas normalt av dödsboet.
Det kan till exempel handla om:
- kista och urna
- gravsten
- dödsannons
- blommor
- musik och sång utöver grundutbudet
- minnesstund
- begravningsbyrå
- bouppteckning.
Om den avlidne var medlem i Svenska kyrkan täcks vissa religiösa delar genom kyrkoavgiften, exempelvis präst, kyrkomusiker och begravningsgudstjänst.
Om dödsboet saknar tillräckliga tillgångar kan ekonomiskt bistånd sökas hos kommunens socialtjänst.
Rättigheter och skyldigheter inom begravningskollektivet
Alla folkbokförda personer i Sverige har rätt till en gravplats på en allmän begravningsplats under 25 år. Samtidigt finns tydliga regler kring hur gravsättning, aska och gravplatser får hanteras.
Begravningslagen reglerar bland annat:
- tidsfrister för kremering och gravsättning
- krav på tillstånd för att strö aska
- ansvar för gravrätt och gravskötsel
- huvudmannens ansvar för säkerhet och tillsyn.
Gravrättsinnehavaren får vissa rättigheter att bestämma över gravplatsen, men ansvarar också för att den hålls i ordnat och värdigt skick. Huvudmannen har samtidigt ansvar för att begravningsplatserna är säkra och välskötta.
Samhällets ansvar och likabehandling
En grundläggande princip i begravningsverksamheten är att alla människor ska behandlas likvärdigt efter döden. Därför omfattar begravningskollektivet även personer som inte tillhör Svenska kyrkan eller något kristet samfund.
Huvudmannen är skyldig att erbjuda särskilda gravplatser för personer med andra trosuppfattningar samt lokaler för ceremonier utan religiösa symboler. Verksamheten styrs av svensk lagstiftning och ska vara tillgänglig för alla invånare på lika villkor.