Mats söker samverkan

-EFS och Svenska kyrkan behöver varandra och båda har mycket att lära av varandra.

efs västerbotten står väl rustade inför framtiden

-Vi har goda möjligheter att ta oss an den stora utmaningen att nå ut till fler människor. Många, både anställda och ideella, gör fantastiska insatser, säger distriktsföreståndaren Mats Lindberg.
Mats slutade som kyrkoherde i S:t Örjans församling vid månadsskiftet april-maj 2020 efter tolv år på den tjänsten. I väntan på nästa utmaning i arbetslivet blev han från flera håll uppmanad att söka den lediga tjänsten som distriktsföreståndare, en tjänst som var obesatt under en längre tid, för Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS) i Västerbotten.
-Jag hade fått uppmaningen att söka tjänsten ett par år tidigare också, men den här gången kändes det som att det var rätt i tid och en positiv utmaning.

pendlar till umeå

Officiellt tillträdde han den nya tjänsten i augusti i fjol.
– Jag tjuvstartade mitt nya jobb med att göra vissa insatser under juni.
Han lägger numera mycket av sin arbetstid på samarbete och samverkan med Svenska kyrkan.
– Det var gott att ha med sig erfarenheten av att ha jobbat i både EFS och Svenska kyrkan samt i en samarbetskyrka in i den här tjänsten.
Mats bor i Norra Sillskatan utanför Ursviken, men har sin arbetsplats på EFS i Umeå.
– Jag är ungefär två dagar i veckan i Umeå och generellt går det bra att pendla.
I övrigt jobbar han hemifrån eller från kontoret i EFS-kyrkan i Skellefteå.
– Det går väldigt fort att ”resa” mellan möten i ett stort distrikt när det är digitala möten.
Den lärdomen är något som han dessutom tror att EFS kan ha stor glädje av framöver.
– Nu kan vi det här och det funkar ju otroligt bra för alla åldersgrupper.
Mats upplever att det första året på den nya tjänsten har varit positivt.
– Det känns väldigt meningsfullt att jobba i kyrkans tjänst och med det viktigaste budskapet att människor får lära känna Gud.

stark rörelse

Han anser att EFS, som är en inomkyrklig missionsrörelse, och Svenska kyrkan behöver varandra och att båda har mycket att lära av varandra.
– Vi behöver båda hitta nya sätt att nå ut ut till nya grupper av människor.
Han är av den åsikten att det till exempel skulle behövas en EFS-förening i varje församling i Svenska kyrkan.
– Svenska kyrkan behöver lära sig att ge mer förtroende till ideella och på ett bättre sätt få de att komma i funktion i kyrkan, säger han och tillägger:
– Inom EFS ligger ju gemenskap och delaktighet i högre grad i vårt DNA.
Mats anser vidare att Svenska kyrkan har, precis som ärkebiskopen Antje Jackelén har uttryckt, ett behov av att bli fri från den partipolitiska ryggsäcken.
– Det är en rest från tiden som statskyrka och är rätt så otidsenligt. Det blir dessutom inte riktigt bra när partipolitiken får gå före kyrkans uppdrag.
Han, som sitter i ledningsgruppen för EFS Västerbotten och EFS Sverige, konstaterar att rörelsen är ganska stark i Västerbotten, men att den brottas med samma problem som övriga församlingar.
– Det strömmar inte till folk automatiskt till oss, så vi står inför en stor utmaning när det gäller att nå ut till fler.

obesatta tjänster

EFS Västerbotten har dessutom två obesatta prästtjänster inom Skellefte kontrakt.
– Under pandemin har föreningarna löst problemen genom att använda många olika krafter.
Den lediga prästtjänsten i Jörn/Bolidens församling, som är en delad tjänst mellan församlingen och EFS, har inte lockat någon sökande under vinterhalvåret.
– Vi har inte en massa vakanser, men vi har inte heller ett överskott av präster.
Även tjänsten som EFS-präst i Bureå med omnejd har varit obesatt under en tid.
– I Bureå jobbar vi på en lösning som bygger på samverkan med församlingen.
Mats tror ändå på en god framtid för rörelsen.
– Jag tror att det finns ett behov av att möta nya människor och bygga gemenskaper, där människor kan få växa i sin tro, i Västerbotten.
Det gäller bara att hitta vägar att nå ut till dessa människor för att det ska finnas levande församlingar på alla platser.
– Det är ett långsiktigt arbete som vi som distrikt ska inspirera till och vara en möjliggörare för, säger Mats Lindberg.

 

Text och foto P-O Sjödin.