Nu finns de nya psalmerna till Herdabrevet inspelade

Cecilia Holmberg, som är präst och gift med biskopen, har skrivit text och delar av musiken till psalmerna. Hon berättar att de inte är specialskrivna för herdabrevet utan redan ”fanns i byrålådan”. Hon har gått på Anders Frostenssons psalmskola, och har skrivit ett tjugotal psalmer.

− De kommer från en språklängtan. Jag har skrivit mycket genom åren, både psalmer och annat, för att nå fram med Guds ord. Det finns många språk och psalmen är ett. Det har växt fram ur min livserfarenhet, genom reflektion och möten med människor och skapelsen, berättar hon.

Psalmerna presenteras på Herdabrevssidan, där finns även noter och texter. På inspelningarna medverkar, förutom Cecilia Holmberg själv, David Åberg, organist i Enskede-Årsta församling, Ylva Bjernerup, musikpedagog i Botkyrka församling och Clara Alm, artist och konsulent på SKUSS.

För oss som inte skriver egna psalmer, vad är det som gör en psalm till en psalm?

− Vet inte om jag klarar av att svara på den frågan på ett heltäckande sätt men tänker att en psalm har rötter i Guds ord, i livserfarenheten, i samtiden och i en längtan att genom ord och ton tjäna kyrkans gemenskap och uppdrag. Psalmen får gärna hålla över tid men samtidigt behöver den ge ord åt vår tid och får gärna, enligt mig, ha olika tonspråk eftersom vi tilltalas av olika sorts musik. Psalmskapandet är en ständig process genom alla tider.

Cecilia Holmberg om de fyra psalmerna:

Gode Gud omvänd oss (Text: Sofie Söderin och Cecilia Holmberg, musik: Cecilia Holmberg)

”Jag blev tillfrågad att hjälpa Sofie Söderin [som är präst i Stockholms stift] att skriva en psalm till Körverket Tellus – den sårbara skönheten. När hon och jag funderade över psalmens innehåll kände vi båda, väldigt starkt, att vi ville åt allvaret i att vi, som mänsklighet, behöver byta riktning i vårt sätt att leva på jorden. Att det behövs en omvändelse. Melodin bara kom till mig och ur melodin kom orden vi sökt efter − det var nästan lite magiskt. Det liksom flödade fram.”

Barnen (Text & musik: Cecilia Holmberg)

”Barnenpsalmen föddes ur en dag på öppna förskolan när jag jobbade i Tullinge kyrka. Jag satt på golvet och barnen kom krypande, klättrade över mina ben, någon kröp upp i min famn, någon annan gav mig ett stort tandlöst leende och jag kände bara en så stor tacksamhet. Över barnen. Dem som också Jesus lyfte så ofta. Vad vore väl vi utan barnen tänkte jag och så kom psalmen till.”

Sakta ner på stegen (Text: Cecilia Holmberg, musik: Ylva Bjernerup)

”Den hette Jordens bön frön början, och är skriven 2009. Men när jag upptäckte att det redan fanns en psalm med den rubriken, i psalmboken, bytte jag till Sakta ner på stegen. Psalmen är en kombination av egen livserfarenhet och ett lyssnande till jorden. Jag var under en period i livet utmattad. Då kände jag, i min egen kropp, jordens feber, värk och känsla av övergivenhet. Jag hörde jordens bön; om någon ville sakta ner tempot för hennes skull, sätta sig hos henne, hålla hennes hand, se hennes skönhet och tro henne om gott. Där börjar läkningen insåg jag. För henne. För mig.

Orden i refrängen 'skönheten i allt som är, vill bli sedd och älskad här' hör intimt ihop med Gud. Skönheten är ett av Guds ”namn” tänker jag. Och jag är inte ensam om att tänka så. Redan kyrkofadern Augustinus, från 300 talet, kallade Gud ”Skönhet”; 'Sent har jag börjat älska dig, du uråldriga och evigt unga Skönhet, sent har jag börjat älska dig!' Kosmos, som är det grekiska ordet för världen, betyder också just skönhet. När vi älskar skapelsen älskar vi Gud.

Jag skrev texten först, och sedan skrev Ylva melodin utifrån den.”

Gud såg att det var gott (Text: Cecilia Holmberg, musik: Lena Åkesson)

”Från början hette denna psalm Höga visan. I sista versen står det nämligen 'Skön, du är skön, du är mycket skön' och hänvisar till Höga visan där en rad låter så här 'Vad du är skön, min älskade, vad du är skön!' [Höga Visan 1:15] Jag tänker att med en sådan kärleksfull blick ser Gud på oss för att frigöra oss till kärlek och handling. Likaså är dansen ett av mina ”språk” och jag älskar när jag blir uppbjuden både till dans och till annat kreativt. ”Får jag lov? Ta min hand!” är min bön i livet. Tänker att det också är Guds. Att Gud ständigt bjuder upp oss till dans för livet och för kärlekens skull. Danskänslan tog Lena in i sitt musikskapande då melodin är som en vals. 'Så låt oss bli ett för sanning och rätt. Skön, du är skön, du är mycket skön. Gammal och barn, hen, hon och han! Låt ditt ljus lysa så mycket du kan'.”