Tanken var att dessa hörde till de helgon som själva i sina jordiska liv hade genomgått så osedvanligt svåra och hemska plågor, att de därför borde vara särskilt lämpliga att vända sig till när man själv hade det mycket svårt.
Till gruppen huvudjungfrur hörde förutom Barbara Margareta, Katarina av Alexandria, och Dorothea.