När landskapet runt omkring förändras och blir mer homogena i jordbruk, skogsbruk och tätorter står de gamla träden, de öppna stenytorna, murarna och gångarna kvar på begravningsplatserna. Det gör att många arter trivs på kyrkogårdarna. Här finns bohålor, mat och förökningsplatser som samsas med besökare, kyrkogårdsarbetare, begravningsverksamhet och kulturarv. Med enkla och små åtgärder kan arterna gynnas – det finns flera rödlistade arter som trivs
extra bra när vi återgår till gamla eller ändrar våra skötselmetoder för den biologiska mångfaldens skull.
Att låta gräset komma upp i en viss höjd så att vitklöver, tusensköna eller kärringtand blommar under försommaren hjälper våra vilda bin att hitta mat. Att låta den solbelysta södermuren vara en öppen plats ger gott om bohålor åt insekter och fladdermöss, och att bara tvätta framsidan av stenen för att få fram texten bevarar lavar och mossor som inte finns på andra ställen. Alla fantastiska blommor som besökarna och förvaltningen planterar kan gynna djuren, att välja enkelblommande sorter som har öppna ståndare och pistiller medför en stor skillnad för våra pollinerare. I gräsmattan kan det dessutom finnas gamla ängsörter från tiden innan gräset klipptes, ett natur- och kulturarv som är väl värt att låta blomma igen på väl valda områden.
Linköpings stift medverkar i ett stort projekt för att inventera kyrkogårdarnas naturvärden. Projektet drivs av Lunds, Linköpings och Göteborgs stift samt Sveriges lantbruksuniversitet, Göteborgs naturhistoriska museum och Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund. Vi tittar på begravningsverksamhetens klimatpåverkan samt hur förvaltningarna kan driva en mer klimatpositiv
verksamhet.
Redan nu har ni besökare säkert märkt att kyrkogårdsförvaltningen i Södra Tjust gör mycket för klimatet. Så nästa gång du besöker kyrkogårdarna, titta med nya ögon på allt det vackra som gynnar både besökarna, miljön och klimatet, så kan du få se spännande lavar, myllrande insektsliv och vacker växtlighet.