Daniel Calero Davyt
Daniel tjänstgör som komminister i Söderhamn-Sandarne församling till 15 september – sedan åker han hem till Colombia där han bott de senaste fem åren. I Colombia är Daniel en del av det lutherska prästkollegiet, men eftersom närmaste församling är 600 km bort är han till vardags gudstjänstfirare i anglikanska kyrkan.
Daniel har minst sagt levt ett spännande i liv i kyrkans tjänst. Han är född i Uruguay och uppväxt i en protestantisk familj, vilket var ovanligt i sammanhanget. Han flyttade till Sverige som 25-åring som politisk flykting, men började studera till präst redan innan flytten och fortsatte teologistudierna i Stockholm. Det var däremot i Buenos Aires som de slutfördes.
Daniel prästvigdes år 1992 i Argentina och började arbeta i en församling som tidigare hade varit en del av SKUT (Svenska kyrkan i utlandet). Tids nog flyttade han tillbaka till Sverige och fick av biskopen tillstånd att starta en spansktalande del av församlingen i Kista. Sedan blev han stiftsadjunkt för multikulturella- och flyktingfrågor. Parallellt arbetade han även med Act, främst i Colombia. Senare bytte han bana och verkade som missionär i Costa Rica och Honduras. Efter en tid åter i Sverige längtade han tillbaka till karibiska kusten, där han bor nu. Idag är Daniel pensionär men kommer till Sverige varje sommar för att umgås med sina barn, tre av dem bor i Sverige och ett i London. Han tar gärna prästuppdrag under tiden i Sverige, och i år blir det i Söderhamn.
Anna Lindén
Anna är vikarierande komminister i Söderhamn-Sandarne församling ett halvår, med intentionen att fortsätta sin tjänstgöring här. Hon kommer senast från Valbo-Hedesunda pastorat och dessförinnan Gävle församling.
Anna tillhör första kullen efter millennieskiftet: de som prästvigdes i Storkyrkan i Stockholm av dåvarande biskop Caroline Krook år 2000. I år har hon varit präst i 26 år. Daniel (se ovan) var med i Storkyrkan den dagen eftersom hans dåvarande fru prästvigdes tillsammans med Anna. Nu möts de igen efter alla år, här i Söderhamn.
Annas kulturella intresse fick henne att börja sin utbildningsbana med en museimannautbildning med idéhistoria som huvudämne. Hon hann påbörja forskning och undervisade på Lunds universitet när prästkallet hon känt redan från barnsben gjorde sig påmint. Nu var det dags att bejaka kallet och studera teologi. Efter prästvigningen har Anna bott och verkat på olika platser, bl.a. på Åland. Hon har tjänstgjort från södra Lappland till Lund, sammanlagt i sju stift, varav sex i Sverige och ett i Finland. Hon har sett städer och landsbygd, och hennes bild är att Svenska kyrkans styrka ligger i dess lokala anpassning och folkliga förankring. Hon har också erfarit att människor är olika i olika landskap, att de komiska ”fördomar” man har ibland kan stämma. Men om Hälsingland har hon inga fördomar, förutom att man slåss med kniv i Delsbo (sagt med glimten i ögat). Nu ska det bli spännande att skapa fler och nya bilder av Söderhamn, Sandarne, Östanbo och alla omkringliggande bygder.