Är det inte det vi är allesammans – extra skyddsvärda? Så att vi, var och en som lever på denna jord, kan få en sådan blåvit stämpel eller klassning som vissa byggnader får utifrån kulturmiljölagen och folkrätten. Flera av vårt stifts fantastiska kyrkor har just en sådan märkning som ska skydda dem i händelse av krig.
Vi borde samla in en aldrig sinande lista på alla som nu lever och alla som håller på att födas, och skicka den till Försvarsmakten och Nato så att alla vet - att i händelse av krig får vi inte användas för militärt bruk eller drabbas av angrepp.
Där skulle vi också uppteckna våra skogar och vattendrag och tranorna som kommer hit varje vår. Och de små ekorrarna och skogsviolerna och ängsliljorna. Det skulle bli en mycket lång lista om jag fick bestämma.
Det skulle skrivas in i alla beredskapsplaner att vi alla är extra skyddsvärda. Och i alla beredskapsövningar skulle omtanke och omsorg om varandra tas med som obligatoriska övningar. Det skulle också finnas en särskild klausul i alla beredskapsplaner och policydokument, som påminner om att vi, trots alla våra olikheter, är förenade med varandra i ömsesidig respekt och förpliktelse. Så att inte hat och hot blir det nya krig som vi hela tiden behöver skyddsrum för, men inte hittar i det offentliga och digitala rummet.
Att lyssna i tro, som är temat för en av våra söndagar under hösten, är som en motståndshandling mot det onda, mot hat och hot. Att lyssna i tro handlar om modet att våga lyssna till varandra och tro gott. Att lyssna i tro är både att lyssna på och att tro på den andre. Ytterst är det en gåva som vi har fått att dela med varandra. En gåva som vilar på Guds löfte; var vi än är, vad vi än har gjort, hur vi än ser ut, var vi än kommer ifrån så har Gud lovat att alltid lyssna i tro till oss. För vi är Guds skapade och älskade människor och därför är vi alla extra skyddsvärda.
Låt oss detta nya kyrkoår, bereda väg för den Herre som lovat att skydda oss alla. Låt oss bereda väg för den Herre som skapat och älskar oss alla. Den Herre vars ankomst ständigt är efterlängtad och samtidigt fullständigt närvarande, och om vilken vi läser i Efesierbrevet 2:14-15:
”Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. Han har upphävt lagen med dess bud och stadgar för att i sin person skapa en enda människa av de två, en ny människa, och så stifta fred.”