Utställning: Presenningsikoner

Mats Hermansson är präst och konstnär. Hans ikoninspirerade konst utförda på presenningar och andra återvunna material har väckt stor uppmärksamhet och kan idag ses i många kyrkolokaler runt om i landet. Mellan 19 mars och 19 april ställer Mats Hermansson ut sin konst i Uppenbarelsekyrkan.

Redan som barn tyckte Mats Hermansson om att rita och måla. Ganska tidigt upptäckte han också att han kunde ha lite nytta av det. 
– Egentligen började det i skolan. Jag är dyslektiker och hade svårt att lära mig stava. Men jag märkte att det var en förmildrande omständighet att jag var bra på att teckna. Fröken brukade säga att jag stavade som en kratta, men gjorde väldigt fina bokstäver, säger Mats Hermansson.

Ett större intresse för konst fick Mats Hermansson under högstadieåldern.
– Jag började gå i kyrkan på söndagarna efter jag konfirmerats. Efter gudstjänsterna cyklade jag runt och besökte de olika gallerierna i Örebro. Det var ett plötsligt intresse som jag på något sätt förknippade med att bli vuxen. Jag blev också tidigt intresserad av teater. Jag hade en trekantsnyckel till teatern så att jag kunde smita in bakvägen och se alla föreställningar. Varken konst- eller teaterintresset var något jag hade med mig hemifrån. 

Under sin yrkeskarriär som präst och teolog har målandet följt Mats Hermansson och varit ett sätt för honom att koppla av.
– I mitt jobb har det varit mycket papper som ska skrivas och läsas och många möten och sammanträden att vara med på. Då är det skönt att få sjunka in i denna bildvärld. De bilder jag visar är målade på lediga stunder, framförallt på somrarna i svärmors sommarhus i Småland. 

Din konst är inspirerad av ikoner. Hur kommer det sig att det blev så? 
– Det började när jag båtluffade i Grekland. Jag brukade gå in i kyrkorna längs kusten och titta på bilderna. När jag såg alla de russinskrynkliga tanterna som tände ljus och kysste ikonerna blev dessa som en snittyta mot något heligt och outgrundligt. 

Mats Hermansson betonar att hans bilder inte är ikoner utan inspirerade av dem.
– Jag är på tok för otrogen och experimentell för att platsa i ikonmålarnas skara. Däremot är jag fascinerad av den östliga kyrkans rika bildspråk som är inspirerande att ta spjärn emot. Jag lånar lite här och där, vrider till det och strävar mot det enkla. Jag tar alltså avstamp i det klassiska och målar nya verk som jag tänker kan röra om lite i färdiga föreställningar. 

Du målar på presenningar och slag- metall och kallar det återvinningsmanifestationer. Hur kommer det sig?
– Det började med att jag kom över en stor presenning som var fem gånger sju meter och undrade vad jag skulle göra med ett så vackert material. Presenningen hade varit i militärt bruk och var lappad och lagad på ett fint sätt. Häromdagen fick jag en presenning som använts av Norra Värmlands järnväg på 1800-talet. Materialet har en historia, en proveniens. 

Händer har en central plats i din konst och något man återkommande ser i presenningsikonerna. 
 – Ja, händerna är de mest kristna kroppsdelarna. Den kristna tron är inte ett teoripaket, utan något som ska hända i vår relation till medmänniskor. Ska något hända är det med händer det händer. Det räcker inte för en kristen att tycka synd om någon. Det kristna är att göra något åt det. Detta är centralt i den kristna tron. Händer kan stryka en kind, dela bröd, laga mat och välsigna. 
 
Hur är det att ställa ut i ett så ”konstfyllt” rum som i Uppenbarelsekyrkan? 
– Uppenbarelsekyrkan är full av konstverk av många konstnärer. Jag tycker den är omfamnande, vacker och den ger en mysig känsla. Jag är van att hänga konst i kyrkorum. I Uppenbarelsekyrkan finns många bra platser att hänga bilderna på. De små fönstren i kyrkan ökar mysfaktorn och ger nästan en grottkänsla. 

Fotnot: Bilderna på konstverken är här beskurna. 

Text: Arne Hyckenberg