Om stormiga tider

Vi är i valtider och det kommer, som vi vet, att bjuda på budskap i höger och vänstervarv. Den ene politikern efter den andre kommer att presentera sin vision om hur Sverige skall bli bättre samtidigt som de beskriver hur illa det är nu. Så långt är nog allt som vanligt.

Sedan några år har vi dock en annan aspekt att förhålla oss till. I ljuset av ”fake news” och påverkansoperationer blir den uråldriga frågan ”vem ska jag tro på” otäckt relevant. Lika övertygad som jag är att en överväldigande majoritet av politiker drivs av en vilja att samhället skall bli bättre, lika övertygad är jag om att snabbheten i vår moderna tid inte lämnar mycket rum för eftertanke och vishet.

Inför en allt oroligare omvärld kan man ibland känna sig liten och otillräcklig. Det är inte lätt att vara en liten mus när de stora elefanterna dansar.

Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp. När ni åkallar mig och ber till mig skall jag lyssna på er. När ni söker mig skall ni finna mig. Ja, om ni helhjärtat söker efter mig skall jag låta er finna mig, säger Herren. (Jer. 29:11-14)

Oavsett hur osäker världen omkring oss blir så bygger vi gemenskap i församlingen. Till Uppenbarelsekyrkan kommer de unga med bus i blicken och sprittande ben i sina vita kåpor för att konfirmeras. Hit kommer de unga paren för att bekräfta sin kärlek och trohet eller i glädjen över ett nyfött barn. Hit kommer änkan i sin sorg efter en make som hon delat ett liv med.

Här kan vi mötas över åldersgränserna, här kan vi mötas i glädjen över livet och i sorgen inför döden.

När världen runtomkring stormar och darrar så finns gemenskapen och omsorgen om medmänniskan fortfarande i centrum. I församlingen, i familjen, på arbetsplatsen och i mötet på Tippen.

Ditt och mitt gudagivna uppdrag är fortfarande att älska Gud över allting och vår nästa som oss själva – och det är varken ”fake” eller ”news”.

Daniel Breimert, kyrkoherde