Julsymbolerna påminner oss om en värld bortom det synliga

–Det är många som behöver fundera över julen i år, eftersom den kommer att bli annorlunda. Då kanske symbolerna blir så mycket viktigare. De är en öppning för det som inte syns direkt och ett sätt att komma åt den osynliga världen och påminna om den. Eftersom den osynliga världen i sig inte har någon form behöver vi som människor sinnesintryck med syn, doft och smak, sådant som julen i hög grad står för. Då blir vi påminda om någonting bortom, säger Lennart Koskinen.

Julfirandet går tillbaka till gamla symboler. Kanske är det så att vi idag har glömt bort vad de står för egentligen och att julfirandet stannat vid de yttre sakerna, som julskinkan, granen och maten. Lennart Koskinen menar att vi alltid behöver påminna oss om symbolernas betydelse, och kanske särskilt nu när man inte kan mötas så många.
–Granen, som är väldigt central under julen, symboliserar livets träd, kunskapens träd, den andliga insiktens träd, ytterst livets träd i paradiset. När man hänger
äpplen och prydnader på grenarna är det för att bli påmind om detta.

I judendomen har man också en gran, eller idegran. Då symboliserar den lagen, Toran. I en kristen kontext är lagen buden, men framförallt kärleksbuden. Det är Jesus som nu är vår lag. Granen blir en väldigt tydlig symbol för Jesus och påminner oss om kärlekens lag. I folklig form har det inneburit att man dansar runt granen och sjunger för att uttrycka glädjen att Jesus är mitt ibland oss. På så sätt blir också granen en symbol för hoppet. Det blir påtagligt i år. Min fru och jag frågade oss om vi verkligen skulle ha en gran, när vi inte har några barn eller barnbarn hemma. Vi sa ja, det ska vi. Vi behöver hoppet.
–Ibland när jag har julgudstjänst brukar jag tala om det här med julklappar och påminna om vad det egentligen handlar om. I vår kommersiella värld har det blivit
ett sådant väldigt fokus på att julklapparna ska vara dyra och fina. Men det vi formellt firar är Jesu födelsedag. Det innebär att julklapparna i själva verket är födelsedagspresenter till honom. Eftersom Jesus inte behöver några grejor ger han dem vidare till oss och till barnen för att glädja dem.
–Jag tycker en intressant fråga att ställa sig är: vilken julklapp skulle du vilja ge Jesus? Då blir priset inte så viktigt och man bidrar med sig själv och sin egen fantasi. Så kan vi befrias från julklappshysterin och istället satsa på givandets glädje, som är något annat.

Den symboliska betydelsen av julmaten är att det handlar om gemenskap och glädje. Man bryter bröd med varandra. Och när det är ett särskilt festligt tillfälle nöjer vi oss inte med bröd, utan dukar fram det finaste vi har, framhåller Lennart.
–I boken ”Det osynliga barnet” finns berättelsen ”Granen”, där det berättas om en jul då mumintrollen blev väckta ur sin dvala i idet och undrade vad de skulle göra med det här med julen. Någon talade om för dem att de måste ha en julgran. Då bar de dit det vackraste de hade och tog fram det godaste de hade och ställde ut i snön så att alla småknytten kunde ta del av det. Det är en härlig bild på hur maten samlar oss med gemenskap och glädje. Jag tycker det är jättebra med festmåltiden. Den hör julen till. Det får gärna vara överflöd och glädje. Sedan är tanken att det är en gränsöverskridande gemenskap.
–I det gamla bondesamhället bjöd man in någon till sitt julbord, kanske en luffare eller en hemlös. Det var då gästfriheten var som störst. Tar vi julens budskap på allvar ska vi också bidra till någon annan. Då sätter vi inte julskinkan i halsen, utan kan äta med gott samvete. Vi kan ge till Act Svenska kyrkan, Rädda Barnen, eller någon annan organisation som stöttar personer som lever i utsatthet. En sådan markering är särskilt viktig i dessa tider.

Det blir en jul utan julnattsmässa, konserter och julfirande med barn och barnbarn för Lennart Koskinen och hans fru. Men julens symboler har de bestämt sig för att ha ändå. I familjen finns också en tradition som de inte behöver avstå ifrån.
–Av teologiska skäl är det inte möjligt att fira mässan själv hemma. Men man kan dela ett bröd i början av måltiden. Man tar en brödkaka, bryter en bit, låter den gå runt bordet och önskar varandra julfrid, eller god jul. På ett profant sätt påminns man då om det heligas närvaro och symboliken i ett bröd och en mänsklighet. Det är en del av den djupa symboliken i nattvarden, där man inte är beroende av en präst, säger Lennart Koskinen.

Text: Arne Hyckenberg