Terrordådet i fredags. Det släpper inte taget, det finns kvar, oro över vad som händer. Och jag tänker på de som dog och skadades, på dem och deras familjer, så tungt och svårt!
Och så kommer ilskan över att någon gör en så vidrig handling. Jag känner mig arg och ledsen, och rädd för hur det ska bli, vårt Stockholm, vårt Sverige, vår gemensamma framtid. Kan vi fortsätta drömma Guds dröm om en framtid tillsammans i tillit och respekt. Det är lätt att tappa både modet och hoppet, för världen.
Det är då vi sjunger Gospel!
Som betyder Evangelium, det glada budskapet, ja, ett Gott Budskap.
Gospeln som växte fram bland de färgade i slaveriet i USA för flera hundra år sedan.
Deras "Syrien" då och de sjöng Gospel: "En gång, inte ännu, men en gång ska vi bli fria!"
Och dagens Syrien: Samma sånger och längtan om: "En gång, inte ännu, men en gång ska vi bli fria!
Idag så sjunger vi och hoppas vi med Gospeln sånger! Som är en glädjens och kärlekens motbild till hat och våld och terror!
Ja, när terror och hat visar sitt fula ansikte, som vill begränsa vår frihet, vill sprida rädsla och skräck. Som i Stockholm eller i de avskyvärda bombdåden i de kristna kyrkorna i Egypten!
Då är Gospeln en så viktig motbild!
Ja, varje handling av vardagsgodhet är en motbild. I Stockholm; läkarna som sprang ut på gatan och gjorde Första hjälpen. Personer som öppnade sina hem för människor de inte kände. Och räddningstjänst och poliser och så många fler!
Goda handlingar som är en motbild till terror.
Goda handlingar som ger oss kraft att sjunga med i Gospelns dröm: "En gång, inte än, men en gång ska vi kunna leva tillsammans i respekt och tillit."
Ja, vi sjunger Gospel och hoppas att en gång ska vi människor klara av att leva tillsammans i vår lilla värld!
Inte än! Men en gång!
Gode Gud, hjälp oss!
Thomas Arlevall
Kyrkoherde
Saltsjöbadens församling