I den äldsta kyrkan var påsken den enda helg som firades. Jesu död och uppståndelse överskuggade allt annat. Men under några hundra år växte det fram en lång förberedelsetid inför helgen: fastan. Den fastställdes på 800-talet till 40 dagar, med början på askonsdagen. Fastan fick då en allvarlig prägel, som mer handlade om Jesus död än uppståndelse.
Innan fastan firar vi tre dagar av fest som avslutas med fettisdagen. Då äter vi traditionellt sett upp oss med bland annat en fastlagsbulle eller en semla som en förberedelse inför den 40 dagar långa fastan. Fastan och botgöringen börjar dagen därpå, på askonsdagen.
Askonsdagen har fått sitt namn efter den gamla kristna traditionen att strö aska på de syndiga kyrkobesökarnas huvuden. Med askan drevs de symboliskt ut ur kyrkans gemenskap för att sedan återupptas på skärtorsdagen där de ”skärades” – renades.
Askan symboliserar döden och kroppens sönderfall. Den manar till eftertanke om hur vi lever våra liv. Numera ritar prästen ett kors i pannan på askonsdagens kyrkobesökaren. Det är en symbol som tecknas i visshet om att återuppståndelsens högtid kommer efter fastan. Korset står för livet som besegrade döden – Jesus uppståndelse.