Där orden tar slut, tar musiken vid

MÖTET

Vad har du hunnit med att göra under alla dina år här?

– Under min utbildning till organist på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm trodde jag att min dröm var att bara spela stora klassiska verk. Men sedan, när man börjar jobba, inser man vad som efterfrågas, och just i början av karriären så blev det barnkörer i Saltsjöbadens församling.

Dessutom sjöng jag med förskolebarnen på kyrkans dåvarande förskola Nyckelpigan och hade även hand om babysången.

Efter min föräldraledighet 2005 kände jag att det var dags att utvecklas och göra något nytt, så då tog jag över Saltsjöbadens kyrkokör (som numera heter Saltsjöbadens Kammarkör).

När kollegan Jenny Tjärnström slutade 2014 så tog jag även över ledningen för Saltarkören och lämnade ifrån mig alla barnkörer. Mitt nya fokus blev på vuxenkörerna, och så har det fortsatt fram tills idag.

Jag har gjort det mesta i Saltsjöbadens församling under mina 25 år. Jag har sjungit med bebisar, förskolebarn, konfirmander och Popup-kören. Och jag kommer att fortsätta med Kammarkören och Saltarkören.

Finns det något speciellt minne som du vill dela?

– Då måste jag nämna kyrkans 100-årsjubileum, som vi firade 2013. Vi hade en stor budget för att kunna göra ett fantastiskt musikprogram under en hel vecka i maj och det är man nog bara med om en gång i livet.

Vi framförde Uppenbarelsekantaten, som Hugo Alfvén skrev till Uppenbarelsekyrkans invigning 1913. Den är skriven för dubbla körer, den jordiska och den himmelska, och jag fick leda den senare uppe på läktaren.

Vi hade även en stor barnkonsert med Astrid Lindgrens sånger där alla barn fick klä ut sig till sagofigurer från hennes böcker.

Dessutom hade vi med ett uruppförande av en nykomponerad kantat Som dina fingrar format… av Georg Riedel, som ändrades hela tiden i sista sekunden, vilket gjorde både mig och körerna lite stressade. Men det blev bra till slut!

Sedan måste jag ju nämna alla roliga körresor också som jag fått förmånen att göra under mina år, inte minst den senaste som vi gjorde till Oxford denna vår med kammarkören.

Vad ser du fram emot den närmaste tiden?

– På den körresa vi gjorde till Oxford, uppträdde vi med både en engelsk och även en fransk kör från Grenoble och sjöng Vivaldis Gloria och Händels Dixit Dominus tillsammans.

I september kommer de körerna på besök hit till Stockholm och Saltsjöbaden. Då ska vi såklart ha konsert tillsammans. Lördagen 5 september har vi fått förmånen att sjunga verken i Storkyrkan i Gamla stan och dagen därpå uppträder vi i Uppenbarelsekyrkan med samma fina barockmusikprogram. Så boka in den helgen!

Vad är det roligaste, respektive mest utmanande i ditt arbete?

– Det är den konstnärliga friheten som jag får i mitt arbete. Det ger både en stor motivation och variation i mitt arbetsliv. Det finns så mycket bra musik jag vill göra, från medeltiden till allt modernt som skrivs nu. Jag är allätare och gillar all sorts bra musik – från Bach och Brahms till Beatles och allt däremellan – folkmusik, jazzmässor och modern musik.

Utmaningen är dels samma som jag tror alla körledare i Sverige har; att rekrytera nya sångare till kören – särskilt herrar.

Men det kan också vara tufft ibland att inspirera körsångarna och få med sig dem ordentligt, när jag presenterar nya verk de inte sjungit förut.

Att lära dem att det som vid första anblick i noterna ser tungt och komplicerat ut kan blomma ut i något alldeles underbart när man väl satt sig in i musiken och allt börjar falla på plats. Då gäller det att vara tålmodig och kunna peppa.

Finns det något särskilt som du tycker utmärker Saltsjöbadens församling?

– Bildningsnivån i Saltsjöbaden vad gäller kultur, konst och framför allt klassisk musik är högre än genomsnittet, har jag märkt. Det är många i Saltis som har abonnemang på Berwaldhallen och Konserthuset till exempel.

Sedan att jag genom årens lopp har fått en stor frihet att forma min tjänst som jag har velat, och alltid haft ett stort förtroende från ledningen. Det gör mycket för att mitt jobb ska kännas glädjefyllt att gå till.

Musiken är så viktig att församlingen eller publiken får något med sig hem att leva på. Jag är så glad för musiken, tonerna, sångerna för där orden tar slut, tar musiken vid.

TEXT: Maria Sachs
FOTO: Stefan Själander