Änglarnas budskap till de utfattiga herdarna i stadens utmarker var:
– Res er upp och gå till Betlehem, där ska Guds fred bli uppenbarad för er i ett litet barn i ett stall.
– Detta är ett glädjebud till alla folk!
Overkligt och obegripligt. Därför att herdarna egentligen upplevde det motsatta. De upplevde ingen fred. Så var det då och så är det än idag. Vem orkar lyssna till texter om fred i världen genom ett barn?
Det goda budskapet är för många en pseudokunskap. Vem bryr sig om de goda texterna om ett nyfött barn, när det finns så mycket som handlar om makt och inflytande, dominans och bli dominerad?
Det goda budskapet – julens budskap – är budskapet om Guds kärleksfulla närvaro bortom alla gränser, murar och skillnader. Guds budskap är ett trotsigt hopp. Ett tecken på en kärlek där det är som mörkast...
I människors världar finns det murar. I vår värld finns det gränser. I vår tid finns det sådant som skapar skillnader mellan oss, fastän det egentligen inte borde vara någon skillnad alls. Guds kärlek är något annat.
I Betlehem denna jul är det murar och bevakade vägar fram till födelseplatsen, men vägen till Guds hjärta är inte stängd eller bevakad. Den står öppen för oss alla. Guds kärlek är något oväntat gott.
Akademiledamoten Gunnel Vallquist har skrivit följande ord, som är enkla, men utmanade genom bilden av Gud som en hand som räcks eller sträcks ut till hjälp: … vågar du fatta handen som räcks dig ur mörkret? Det är frågan till dig och mig. Samtidigt är det en uppmaning. - Fatta handen som vill förmedla hopp bortom allt hopplöst!
Jag önskar dig en god jul.
Lars Viper, kyrkoherde