Vi människor är bra på att måla upp drömmar. Vi drömmer om hur vi vill att våra liv ska bli. Som unga drömmer vi om att bli färdiga i skolan och om att få välja lite mer själva. Vissa drömmer kanske om att en dag få makt eller pengar. Andra drömmer om ett ganska vanligt men gott liv.
När vi väntar barn drömmer vi om hur våra barns liv kommer att se ut. Vi drömmer om att få hålla vårt barn i famnen.
När vi kommer längre genom livet drömmer vi kanske om att få vara friska så att vi kan få göra allt det vi inte har hunnit innan. Om att få se barnbarn och kanske till och med barnbarnsbarn födas och växa upp.
Ibland blir våra drömmar sanna, och då tänker vi nog inte så mycket mer på dem egentligen. Och ibland förstörs våra drömmar av verkligheten. Livet blir inte alltid som drömmen, och kanske är det då vi minns våra drömmar allra mest.
Jesus tog med sig några få av lärjungarna upp på förklaringsberget. Det lärjungarna fick se där uppe liknade inte något de varit med om tidigare. Möjligen kan de ha liknat en dröm de målat upp för sig själva. Och plötsligt ser de den där drömmen.
De ser det de trott och hoppats - Jesus är verkligen Guds som och den som har kommit för att rädda oss, de kan inte tvivla längre. De är faktiskt där!
Drömmen är verklighet, och de vill så gärna stanna kvar där, stanna kvar i drömmen.
Petrus erbjuder sig att bygga hyddor där på berget, en åt Jesus, en åt Mose och en åt Elia.
Men trots att drömmen är verklig, så är den inte evig. Jesus kan inte stanna där, vill inte stanna där. För vi kan inte bosätta oss på förklaringsberget, vi kan bara hämta kraft där. Kraft som hjälper oss att fortsätta leva, fortsätta försöka. Och lärjungarna får följa Jesus tillbaka till en verklighet som inte alltid är så enkel. De får följa Jesus ner i det vanliga livet igen.
För Jesus stannar inte heller kvar där uppe, där på berget där allt är rent och tydligt och enkelt. Han kunde väl ha skickat ner lärjungarna själva om han hade velat, men det gör han inte. De går ner igen till en vardag som är likadan som när de gick upp, och helt förändrad, för ingen av dem kan glömma vad de har sett.
Jesus lämnar oss inte i det svåra! Han är här, mitt i ensamheten, mitt i sorgen, mitt i det som gör så ont att vi inte tror att någon annan kan förstå. Det är inte alltid vi ser honom, inte när det är som svårast, men ibland kan vi se det efteråt. Då kan vi se att vi faktiskt inte var ensamma när livet var som tyngst.
I våra liv finns ibland också stunder då allt känns tydligt. Det finns stunder då vi verkligen förstår, men de är inte alltid så många och de är oftast inte så långa.
Men i de stunderna kan vi samla kraft för att orka med vardagen!
Vi får samla kraft för att leva i en värld vi inte kan förstå och förklara det som händer, en värld som ibland är orättvis och där vi drabbas av det onda och ofattbara.
Och vi får lita på att Gud är med oss även här!