I det 46 meter höga kyrktornet hänger en stor och en liten klocka. I över hundra år har dessa klockor berättat om glädje och sorg i församlingens liv. Klockorna har ofta kallat till gudstjänst, bröllop och begravning. Och förr ringde även klockorna vid brand och fara. Söndagens högmässa föregås alltid av tre ringningar. En förstagångsringning för att påkalla uppmärksamhet, en prästringning så att prästen är redo samt en sammanringning så att gudstjänsten kan börja. År 1942 måste klockorna vändas och renoveras för att inte bilda sprickor i godset. Det hade blivit för många begravningsringningar! Båda klockorna har inskriptioner från tiden vid invigningen. Häradshövding Ludvig Esséns text på den lilla klockan lyder: ”När morgonen tänts och dag blir ny, till stilla bön jag bjuder, när solen gömts i aftonsky, till lov och tack jag bjuder”. På 1100-talet blev kyrkklockor vanliga i större svenska kyrkor. Men länge hängde de i en klockstapel bredvid kyrkan innan de lyftes upp i kyrkans torn. Det gamla uttrycket ”Klockan klämtar för dig” innebär att klockan står stilla medan kläppen rör sig med en svagare klang.
Kyrkklockorna
”Vad jag säger er i mörkret, det skall ni säga i dagsljuset, och vad jag viskar i ert öra, det skall ni ropa ut från taken.”
Matt. 10:27