Altaret

Det stora altaret längst fram i kyrkan kallas högaltare, eftersom det kan finnas flera små sidoaltaren längre ned i en kyrka. På 1970-talet blev altaret beklätt med grön marmor från Kolmården. Detta blockaltare kan uppfattas som ett matbord, där nattvarden tillreds på den översta av tre linnedukar. Men altaret kan också ses som Jesu symboliska krubba. För den understa fuktuppsugande duken kallas för Jesu blöja! Den mellersta duken hänger ner på båda sidor om altaret och beskriver därför Jesu svepning. Och då blir altaret in symbolisk mening Jesu grav. Inte alla kyrkor tillämpar denna tradition med tre dukar. I Sankt Pauli kyrka löper ett smalt altarbrun längs med altarets framkant. Det har en skiftande liturgisk färg beroende på när gudstjänsten firas under kyrkoåret. Endast färska snittblommor får förekomma på altaret, då blommorna ska uppfattas som ett offer och inte en prydnad.

”Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva.”

Matt. 5:23, 24