Sedan 1882 har det röda teglet lyst upp fasaden så att Sankt Pauli kyrka kan visa sitt ansikte för omgivningen. Tegel har ett slags evighetskaraktär jämfört med trä som kan ruttna, järn som kan rosta och betong som kan spricka. Denna evighetssten är ju ett stycke lera som bränts och blivit till en hård sten. Teglet är alltså den bakade stenen som sedan 1200-talet har givit en mängd svenska kyrkor sin praktfulla exteriör. Naturen har på så sätt övergått och blivit ett kulturföremål.
Den kyrkoantikvariska inventeringen från 2002 beskriver i detalj hur fasaden med sitt så kallade koppskift av rött pressat tegel ger ett livligt intryck på nära håll. Ett koppskift är horisontella tegelstenar med den korta sidan vända utåt. Men på några ställen framträder även koppen i samspel med löpet, det vill säga den långa sidan av tegelsten. Ibland sammanfogas även tegelstenarna till olika ornament såsom listverken och tandningen på utsidan av absiden. Fogarna i murverket gör att tegelstenarna får träda fram och fånga upp dagens skuggspel. Den som stilla betraktar murverket kan nästan få intrycket att den tunga tegelfasaden har skakat av sig tyngdlagen.
Kyrkans exteriör befinner sig i ett ständigt samspel med de omgivande träden, med parken och Anders Jönssons fontänskulptur, Elementernas kamp, som flyttade hit 1971. I detta samspel utgör särskilt kyrkoplan och vandringsstråken runt kyrkan olika rum med lugn och ro. Fast inte när kyrkoplan fylls av parkerade bilar i samband med gudstjänsten. Då flyttar friden och stillheten in i kyrkan.
Kyrkoarkitekterna vill visa hur miljön runt en kyrka kan skapa en platsens själ efter den latinska beteckningen genius loci. Då menas en plats med en särskild atmosfär som inte försvinner efter en tid, utan fortlever och ger bidrag till platsens identitet. I denna miljö, präglad av kyrkans tegelfasad i dialog med omgivningen, känner sig besökaren hemma och upplever inget främlingskap. Kyrkoplan med omgivningar blir då en plats för möten och stilla samtal samt för tankar som är större än oss själva.
I adventspsalm nr 109, Det susar genom livets strid, markeras vikten i sista versen av att finna känslor i rummet:
Så öppna hjärtats tempelhus och låt hans rika, fulla ljus därinne klart få skina.
Dagens bön
Herre,
Du har gjort långt mer än vad du lovat.
Men mina löften är så små.
Sänd din ande så att de växer.
I Jesu namn,
Amen