Uttalandet i sin helhet:
UTTALANDE FRÅN KONFERENSEN
”FRÄMLINGSFIENTLIGHET, RASISM OCH POPULISTISK NATIONALISM
I SAMBAND MED GLOBAL MIGRATION”
GEMENSAMT ORGANISERAD AV DIKASTERIET FÖR EN FULLÖDIG MÄNSKLIG UTVECKLING (Vatikanstaten) OCH KYRKORNAS VÄRLDSRÅD (Genève)
I SAMARBETE MED DET PÅVLIGA RÅDET FÖR FRÄMJANDET AV KRISTEN ENHET (Vatikanstaten)
ROM, 18–20 SEPTEMBER 2018
Vi bekänner oss till vår tro till Jesu Kristi Gud och tror att mänskligheten har skapats och älskas av Gud och att människor har lika värdighet och rätt till samma grundläggande mänskliga rättigheter.
1. I ett globalt sammanhang av migration inom och mellan länder har vi deltagare i konferensen ”Främlingsfientlighet, rasism och populistisk nationalism i samband med global migration” samlats i Rom den 18–20 september 2018. Medvetna om de tilltagande främlingsfientliga och rasistiska reaktioner som flyktingar och migranter möter har vi strävat efter att beskriva, analysera, förstå och ta itu med uteslutningen, marginaliseringen, stigmatiseringen och kriminaliseringen av migranter och flyktingar samt rättfärdigandena av sådana inställningar och uttalanden som nu förekommer i många delar av världen, till och med inom kyrkorna.
2. Som kristna från olika samfund och regioner – tillsammans med företrädare för interreligiösa, civilsamhälleliga och mellanstatliga partners – är den gemensamma grunden för våra reflektioner övertygelsen, att alla människor har lika värdighet och rättigheter och samma rätt till respekt och skydd. Till följd av detta är vi kallade av Gud att motsätta oss ondska, agera rättvist och verka för fred för att förändra världen. Medan vi söker och främjar dialog för att jämka mellan meningsskiljaktigheter kring frågeställningarna i detta uttalande är denna centrala övertygelse fast och bestående.
3. (a) Migration – människors förflyttning – är en naturlig del av de mänskliga existensvillkoren. Den tillhör hela mänsklighetens historia – det förflutna, nutiden och framtiden – och hela den bibliska berättelsen. Vi är alla migranter och gäster, och alla är vi medlemmar av en enda mänsklig familj.
(b) Bland de faktorer som den senaste tiden drivit på tvångsförflyttning och migration märks olösta brutala konflikter och långtidseffekterna av den globala ekonomiska krisen och politiska åtstramningsåtgärder, liksom andra grundorsaker som extrem fattigdom, osäker livsmedelsförsörjning, bristande framtidsutsikter och otrygghet. De allt tydligare effekterna av klimatförändringen kommer sannolikt att bli ännu en betydande orsak till förflyttning.
(c) Medan vi erkänner flyktingars rätt att återvända till sitt ursprungsland och leva där i värdighet och säkerhet bekräftar och försvarar vi asylinstitutionen för dem som flyr från väpnade konflikter, förföljelse och naturkatastrofer. Vi åberopar också respekten för de rättigheter som alla människor under förflyttning har, oavsett deras status.
(d) Medan migration generellt gynnar såväl destinationsländerna som ursprungsländerna erkänner vi att det fortfarande finns avsevärda utmaningar som hänger samman med migration, särskilt när det gäller skyddet av papperslösa migranters rättigheter.
4. Genom att ta fasta på sektorsövergripande insikter, konkreta erfarenheter och vittnesmål från olika religiösa traditioner för att bättre förstå orsakerna till och konsekvenserna av hatpropaganda mot migranter och flyktingar och spänningar mellan länder och mellan sociala, kulturella eller religiösa gemenskaper i samband med global migration, har vi försökt att förstå vad som står på spel i mötet med andra människor som kommit i trångmål genom sin erfarenhet av krig eller fattigdom och som söker asyl, skydd och värdighet.
5. (a) Det sätt på vilket en person betraktas som kommit i trångmål genom våld eller ekonomisk utsatthet ligger de facto i fokus för vår reflektion. Främlingsfientlighet, som i första hand betyder ”rädsla för främlingar”, uttrycks genom en hållning som utesluter och stänger in den andre i dess svåra situation samt genom former av och strukturer för likgiltighet och avvisande, och rentav nekande av hjälp i nödsituationer och vid fara för livet. Därför är det nödvändigt att ta itu med rädslan för den andre och utmana uteslutning och marginalisering av migranter och flyktingar. Denna rädsla kan uppenbara ett komplext personligt och kollektivt förhållningssätt till det förflutna, nutiden och framtiden och tar sig uttryck som fruktan för att förlora ens identitet, trygghet, tillgångar och makt när man ställs inför livets och framtidens prövningar.
(b) Det är också nödvändigt att erkänna den rädsla som den upplever som tvingas lämna sitt hem och sitt land på grund av utsatthet som orsakats av en väpnad konflikt, destruktiva nationella och regionala politiska åtgärder, förföljelse, naturkatastrofer eller svår fattigdom.
6. (a) Ras är en social konstruktion som gör anspråk på att förklara och rättfärdiga uppdelningen av grupper av människor på grundval av fysiska, sociala, kulturella och religiösa kriterier. Rasism är den systemiska och systematiska inverkan av åtgärder som vidtas mot grupper av människor på grund av deras hudfärg. Med rasism separerar man människor under förevändningen att en specifik grupp är renare och mer överlägsen en annan. Det är en ideologisk ståndpunkt som uttrycks genom marginalisering, diskriminering och uteslutning av vissa personer, minoriteter, etniska grupper eller gemenskaper.
(b) I definitionen av diskriminering på grund av ras i den internationella konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (art. 1.1) lyfts fram ”varje skillnad, undantag, inskränkning eller företräde på grund av ras, hudfärg, härkomst eller nationellt eller etniskt ursprung, som har till syfte eller verkan att omintetgöra eller inskränka erkännande, åtnjutande eller utövande, på lika villkor, av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter”.
(c) Rasism skapar och vidmakthåller utsattheten för medlemmar av vissa grupper och förvägrar dem deras rättigheter och existens och försöker rättfärdiga förtrycket av dem. I den meningen är rasism en synd, både i sina personliga och systemiska uttryck, och går stick i stäv med den kristna tron. Den är ofta närvarande både i länder som migranter kommer ifrån och dit de beger sig. Människor med en tro måste fördöma rasism, eftersom den förvägrar mänsklig värdighet och tillhörighet till den mänskliga familjen och vanställer Guds avbild i varje människa.
7. (a) Populistisk nationalism är en politisk strategi som försöker att förlita sig och spä på rädslor hos individer och grupper för att hävda behovet av en auktoritär politisk makt för att skydda intressena för den dominerande sociala eller etniska gruppen som etablerat sig på ett visst territorium. Det är i detta ”skydds” namn som populistiska ledare rättfärdigar vägran att erbjuda tillflykt, att ta emot eller integrera individer eller grupper från andra länder eller andra kulturella eller religiösa sammanhang.
(b) Men att vägra att ta emot och hjälpa dem som är i nöd är i strid med Jesu Kristi exempel och uppmaning. Att hävda att kristna värderingar eller samfund skyddas genom att stänga dem ute som söker tillflykt mot våld och lidande är oacceptabelt, underminerar det kristna vittnesbördet i världen och upphöjer nationella gränser till avgudar.
(c) Vi uppmanar alla kristna och alla som står bakom de grundläggande mänskliga rättigheterna att avvisa sådana populistiska initiativ som är oförenliga med evangeliets värderingar. Detta bör inspirera politiskt liv och allmän debatt och prägla grundläggande vägval, särskilt i tider av val.
(d) Vi uppmanar också alla medieplattformar att avstå från att sprida söndrande och avhumaniserande tankar och initiativ samt förbinder oss att engagera medier för främjandet av positiva budskap.
8. (a) I denna reflektion och dialog uppmärksammar vi betydelsen av berättelser och minnen, på personlig, samhällelig och institutionell nivå. De bibliska grundvalar som för oss samman i denna konferens påminner oss om att migration är ett ständigt tema i de abrahamitiska religionerna. Den bibliska berättelsen handlar om människor i förflyttning, och under resan upptäcker de att Gud går med dem. Skyldigheten att erbjuda gästfrihet, gemensam för alla söner och döttrar till Abraham, frammanas i Saras och Abrahams mottagande av ”främlingarna” (1:a Mosebok 18, 1–16), i profeternas undervisning och av Jesus själv som identifierar sig med främlingen (Matteus 25:35–40) och kallar alla troende att välkomna främlingarna som en kärlekshandling inspirerad av tron.
(b) Vi inser att de farhågor som många individer och samhällen hyser som känner sig hotade av migranter – det må vara av skäl som säkerhet, ekonomi eller kulturell identitet – måste erkännas och undersökas. Vi vill vara i uppriktig dialog med alla dem som har sådana farhågor. Men grundat på principerna i vår kristna tro och på Jesus Kristus som förebild söker vi att upprätta en berättelse om kärlek och hopp som motvikt till den populistiska berättelsen om hat och rädsla.
9. Kyrkorna och alla kristna har uppdraget att förkunna att varje människa är värdig respekt och skydd. Kyrkorna är också kallade att varje dag leva så att främlingen välkomnas, men också för skyddet och den ömsesidiga uppmuntran till alla – var och en med sitt ursprung och sin historia – att delta utifrån sina egna begåvningar i byggandet av ett samhälle som verkar för allas välbefinnande i fred och jämlikhet och där vi avvisar all diskriminering. Kyrkorna är ständigt kallade att vara platser där vi upplever och lär oss respektera mångfald och där vi gläds över att mötas och över att vi berikar varandra. Detta är särskilt viktigt i samband med själavården, predikan och solidaritetsinitiativ inom kyrkorna, och med särskilt fokus på initiativ för och med unga.
10. Vi är kallade att följa och hålla dem ansvariga som utövar makt och delta direkt i beslut som påverkar den mänskliga gemenskapens framtid, både på nationell och internationell nivå. Det råd som alla troende kan ge kan inspireras av den gyllene regeln, som är gemensam för olika traditioner, som säger att ”allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem” (Matteus 7:12). Denna gyllene regel återspeglas i grundläggande mänskliga rättigheter, som är villkor som såväl andra som vi själva har att uppfylla, och som uppmanar till uppbyggnaden av social sammanhållning. Endast ett inkluderande tillvägagångssätt som tar fasta på alla människans dimensioner och uppmanar var och en att delta i samhället kan effektivt bekämpa diskriminering och exkludering.
11. Vi uppmuntrar Förenta Nationernas och dess medlemsstaters vidare ansträngningar att ”utrota alla former av diskriminering, fördöma och bekämpa rasistiska uttryck, handlingar och manifestationer, rasdiskriminering, våld, främlingsfientlighet och därmed relaterad intolerans mot alla migranter” i samband med FN:s Global Compact-initiativ för säker, ordnad och laglig migration (mål 17) och att ”bekämpa alla former av diskriminering och främja fredlig samexistens mellan flykting och värdsamhälle” i samband med Global Compact-initiativ om flyktingar (stycke 84), som uttryckligen erkänner ”makten hos och den positiva inverkan från civilsamhället, trosbaserade organisationer och medierna” (ibidem) – vilka båda ska antas formellt i slutet av året. Dessa två Global Compact-initiativ, som utarbetats med aktivt deltagande av kyrkor, civilsamhället, akademin, den privata sektorn och stater, utgör användbara, människorättsbaserade globala referensramar som bör användas av alla aktörer i kampen mot främlingsfientlighet och rasism mot migranter och flyktingar.
12. Kyrkor är viktiga aktörer i civilsamhället och det politiska livet, och vi anmodar dem, i nära samarbete med interreligiösa och andra partners, att engagera sig i politiska, ekonomiska och sociala frågor, i omsorgen om planeten som vårt gemensamma hem och dem som lider, genom att bygga sociala skyddsnät via opinionsbildning och förslag om rättsliga och etiska principer (såsom Heliga stolens 20 åtgärdspunkter för Global Compact-initiativen). Ett gott samarbete mellan trossamfund, civilsamhällets aktörer, akademiker, ekonomiska och politiska aktörer är nödvändigt i kampen mot främlingsfientlighet och rasism.
13. (a) Vi deltagare i konferensen ”Främlingsfientlighet, rasism och populistisk nationalism i samband med global migration” vädjar till alla troende som i sin egen tradition betygar människans värdighet och solidaritet mellan folk, så att alla förekomster av kränkningar av de grundläggande mänskliga rättigheterna, främlingsfientlighet och rasism resolut möts med utbildning (även om de mänskliga rättigheterna), den demokratiska processen, dialog mellan religioner, lagstiftning och kärlek.
(b) Vi åtar oss att arbeta tillsammans för att omvandla orättfärdiga strukturer och system som permanentar sig själva med hänvisning till stabilitet och säkerhet och som skapar kulturer och villkor som utesluter andra och förnekar allas lika värdighet och rättigheter.
(c) Vi räknar med att kyrkorna utövar ledarskap genom att väcka den nödvändiga medvetenheten bland kristna om vissa teologiers delaktighet i främlingsfientlighet och rasism och radikalt tar avstånd från sådana teologier, samt att kyrkan axlar sin roll fullt ut som samvetets väktare i samband med detta.
(d) Vi uttrycker vår solidaritet med kyrkor som lider under förföljelse eller ockupation.
(e) Kyrkor är kallade att vara platser för minne, hopp och kärlek. I Jesu namn, han som delade migrantens och flyktingens erfarenhet och kom med hoppets ord till de uteslutna och lidande, åtar vi oss med än starkare övertygelse än förut att främja en kultur av möte och dialog, där vi känns vid Gud i flyktingarnas ansikten. För starkare än dödens väg är livets och kärlekens väg.
Rom, 19 september 2018
Länk till uttalandet på Kyrkornas världsråds webbplats