Detta är två män som har förutsättningar att vara sverigefinnar både vad gäller bakgrund och identitet. Olle är född i Savolax i östra Finland. Markus är född i Norrköping med efternamnet Krunegård. Olle heter Nyyssönen.
Livsresa
Olle Nyyssönen pratar gärna när vi sitter på ett kafé på Finlandsfärjan. Vi är på väg från Finland till Sverige och Olle berättar spontant om sin livsresa. Han är pensionerad metallarbetare, och på väg från sitt fädernesland Finland hem till Sverige.
Magnus Krunegård, 46, däremot är artist och svarar inte på min intervjuförfrågan. Varför skulle okända Himmeli vara intressant?
Kyrkan har dock en plats i songwriter Krunegårds texter, som ger eko av kristen kultur: hans första album heter Markusevangeliet. Hans far var ordförande i kyrkorådet i Norrköpings församling. Kanske är det därför sångtexterna vimlar av ord som gud, herre, halleluja och fan. I sångerna finns grubblerier över livets stora frågor. Det finländska är från mamma.
Namnet spelar roll
Olle Nyyssönen, 82, flyttade till Sverige som 22-åring för att jobba. Han kunde ingen svenska, men det fanns en släkting som hjälpte honom att komma igång. Arbete fanns det gott om på 1960-talet och snart var han metallarbetare på Kockums jernverk i Ronneby.
Olle fick sitt stålbad i svenska på gjuteriet där han var enda finnen. Svenska lärde han sig men det tog tre år innan han kände att han klarade sig på det nya språket.
– Tänk att jag fick namnet Olle fast vi bodde i hjärtat av Savolax, säger Olle Nyyssönen.
Han kan skylla på den finlandssvenska morbrodern som föreslog namnet Olle till pojken. I Sverige har namnet öppnat dörrar och det har varit lättare att komma igång med samtal på svenska.
– Efternamnet fick jag däremot alltid bokstavera, Niklas-Yngve-Yngve-Sigurd-Sigurd … och så vidare.
Att byta efternamn var dock aldrig aktuellt. Så pass stolt var han över sitt finska påbrå. Alltjämt är han Nyyssönen efter alla år i Sverige. Numera bosatt i Ludvika.
Ett album på finska
Markus Krunegårds namn låter väldigt svenskt även om det inte är det vanligaste. Hans far är svensk. Mamma Kyllikki pratade finska hemma och Markus fick följa med till Pello på somrarna. Där, på den finska sidan av Torneälven, finns mammas släktingar. Det var så han lärde sig finska och finsk kultur och det hade pappa inget emot.
I dokumentären ”Allt är bättre i Finland” på SVT (2025) berättar han om sin väg till sverigefinne. Markus Krunegård överraskade som 44-åring med att skriva sånger på finska – ett helt album. Det var med svenska texter som han slog igenom i början av 2000-talet. Det helfinska albumet ”Nokia & Ericsson” som kom 2023 blev en succé och ledde till framträdanden och stor publicitet i Finland. Dessutom många nya fans.
Ett möte efter en finskspråkig konsert i Stockholm minns han speciellt. På plats var det många människor som hade samma bakgrund som artisten själv.
– Jag gick förbi toakön och tre män sa till mig att det är första gången som de var stolta över att vara finländare. Det kändes som att det var viktigt för människor att någon gör något på finska i Sverige, sa Markus Krunegård i en artikel på SVT:s hemsida.
Flytande gränser
För Olle Nyyssönen startade ett nytt kapitel när han omskolades efter två år på järnverket. Efter ett år tog han anställning på Stal-Laval turbinfabrik i Finspång. På den fabriken jobbade senare nästan hela hans familj, hans fru och två av barnen.
– Jag fick avtalspension som 59-åring, men jag har hållit kontakten med jobbarkompisar. Vi samlades för att bowla. Merparten av mina vänner är svenskar, säger Olle Nyyssönen.
Han har hållit sitt modersmål finska levande. Efter sex decennier i Sverige upplever han sig dock mer som svensk än finsk. Dialekten från Savolax har bytts till riksfinska.
Att intervjua en sverigefinne på en färja mellan Sverige och Finland känns nästan som hemma. Det är detta flytande tillstånd mellan något som man ser fram emot något som man lämnat. Det som var och det man saknar flyter ihop med det som man hoppas på ska komma.
Så är det att ha två hemländer.