Foto: Phil Tanis/CEC

Tankar inför stundande generalförsamlingar

Nyhet Publicerad Ändrad

2023 är ett intensivt år för den internationella ekumeniken. Ungefär vart sjunde år samlas de större ekumeniska organisationerna till generalförsamling. I juni möts Europeiska kyrkokonferensen i Tallinn, Estland, och i september är det Lutherska världsförbundets tur i Krakow, Polen. Karin Sarja är avdelningschef på Avdelningen för kyrkoliv, kyrkokansliet, och kommer att närvara som en av Svenska kyrkans delegater vid båda.

Karin, hur skulle du säga att den internationella ekumeniken mår idag, vilken roll spelar den?

Den internationella ekumeniken är nödvändig, särskilt i den tid vi lever i. Ekumeniken binder ihop kyrkor över hela jorden och vi behöver sammanhang där vi möts när så mycket drar oss isär. Det är allvarliga tider och avgränsning präglar våra samhällen och världen. Men vi får försöka stå emot detta som kyrkor, för vi hör ihop, och det kristna evangeliet är gränslöst till sin karaktär.

Ekumeniska sammanhang som KEK och LVF är viktiga och Svenska kyrkan är en del av dessa. Sedan har de som organisationer utmaningar som vi alla har, eftersom vi lever i världen med dess förutsättningar och därför alltid måste ställa oss frågor om vad som fungerar bra och vad som behöver utvecklas.

Vad ser du mest fram emot vid stundande generalförsamlingar?

Karin Sarja, präst, docent och chef för Avdelningen för kyrkoliv. Foto: IKON/Magnus Aronson

Jag ser fram emot möten med människor från olika sammanhang, att få samtala om tro och liv, att få diskutera de utmaningar vi står inför. Och särskilt ser jag fram emot det gemensamma gudstjänstlivet som är centrum vid generalförsamlingarna. Att be och sjunga tillsammans, att lyssna till bibeltexter och prata om dessa, det kommer bli berikande.

Som delegater är vi med och fattar beslut om prioriteringar för KEK respektive LVF för de kommande åren, fram till nästa generalförsamling. Jag är hedrad över att få ingå i det arbetet och vi som företräder Svenska kyrkan rådgör självklart med varandra och följer våra policydokument. Min starka förhoppning är att vi och våra systerkyrkor lyssnar på varandra och försöker hitta gemensamma vägar framåt, även när det handlar om svåra frågor.

Är det några frågor som Svenska kyrkan är särskilt angelägna om att lyfta i respektive sammanhang?

Det finns flera frågor som vi vill lyfta och som jag tror kommer prägla båda generalförsamlingarna, för att nämna några: Det är krig i Europa, vi står inför kolossala utmaningar när det gäller klimatfrågorna, vi får återkommande rapporter om psykisk ohälsa bland framför allt unga människor. Hur kan vi som kyrkor verka för rättvis fred? Hur sprider vi hopp som inte blundar för verkligheten utan ger mod till förändring? Frågan om genusrättvisa är också central eftersom vi ser en omfattande och oroväckande tillbakagång för kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter. Att synliggöra och stärka de mest sårbara är ett uppdrag som ges oss i evangeliet och som vi får leva och förvalta tillsammans.

Europeiska kyrkokonferensen är en ekumenisk organisation med 113 medlemskyrkor från ortodox, protestantisk och anglikansk tradition. Den bildades 1959 som ett fredsskapande initiativ under Kalla kriget och arbetar även idag med att föra kyrkorna samman i dialog-, freds- och påverkansfrågor. Temat för KEK:s generalförsamling är  “We are called to bring God’s blessing to the world”.

Lutherska världsförbundet (LVF) är en global gemenskap med 149 lutherska medlemskyrkor från nästan 100 olika länder, som arbetar tillsammans för rättvisa, fred och skapelsens helande i världen. Temat för LVF:s generalförsamling är ”One Body, One Spirit, One Hope”.