Röster från vänner på plats

Nyhet Publicerad 5 september 2022 Ändrad 7 september 2022

Eftersom Kyrkornas världsråds generalförsamling bara äger bara rum vart åttonde år är det en speciell tid för möten och kära återseenden. På konferensområdet pågår ett ständigt folkmyller. Här har vi samlat några röster och reflektioner.

Dr. Mauro B. de Souza, global rådgivare inom mission och ekumenik, IECLB, Brasilien

Dr. Mauro B. de Souza Foto: Therése Weisz

– Jag måste säga att det är fantastiskt att få samlas såhär igen efter pandemin och känna detta syskonskap – det är magiskt, hoppfullt och energigivande. Vi känner det i luften, överallt, den Helige andes närvaro och Guds livgivande 'Rûaħ'.

Då det är krig i Europa och generalförsamlingen möts här är det givet att situationen i Ukraina behöver uppmärksammans. Samtidigt är det viktigt att Kyrkornas världsråd är inkluderande och ser att det pågår krig överallt. På en del platser uttrycker det sig inte genom direkt våld, eftersom konflikterna beror på ekonomisk ojämlikhet och politiska dispyter, som genererar merparten av exempelvis hunger, kränkande av mänskliga rättigheter och könsbaserat våld. Just könsbaserat våld hör till de värsta verkligheterna på jorden, de som lider mest är kvinnor och HBTQIA+personer.

Cristina Grenholm, kyrkosekreterare vid kyrkokansliet, Uppsala och styrelseledamot i Sveriges Kristna Råd

– Sveriges kristna råd nya verksamhetsinriktning bygger ju på samma tema som den här generalförsamlingen (Kristi kärlek driver världen till enhet och försoning, red.). Det har länge funnits en vilja att bygga ihop den internationella och nationella ekumeniken, och nu blir det såhär konkret. Då är det särskilt fint att vara här och höra själva den här visionen och grunden ta gestalt på så många olika sätt.

Upplevelsen är att kyrkorna förmår att samtidigt härbärgera det värsta – krig, konflikt, klimatkris – samtidigt som det finns ett försiktigt men realistiskt och i tron förankrat hopp. Och den här oerhörda glädjen, som framför allt kommer till uttryck i gudstjänsterna, när vi sjunger på olika språk. Så det är hela skalan– att tala så sant om världen som möjligt och samtidigt inse att hoppet handlar om just sådana här situationer.

JP Mokgethi-Heath, senior rådgivare inom HIV, sexualitet och teologi, Svenska kyrkan

– Det är en glädje att få träffa människor som jag arbetat med så länge och se att de fortfarande är så dedikerade till sitt arbete.

Något jag dock upplever som utmanande i det ekumeniska arbetet är att det omfattar så många fokusområden. I processen med att hantera akuta frågor som covid och klimatet, hamnar andra frågor som HIV i skymundan. Just nu är det fortfarande 37 miljoner människor globalt som lever med HIV och det har också ökat under pandemin, på grund av den otillräckliga tillgången till medicin. Så det är en utmaning som vi står i inom den ekumeniska rörelsen – hur vi lyckas hålla fast vid allt som är viktigt.

Klein Fausto Emperado, kommunikationskoordinator, Christian Conference of Asia

Klein Fausto Emperado Foto: Therése Weisz

– Jag var i Sverige som en del av Ung i den världsvida kyrkan och det blev verkligen en ögonöppnare för mig. Att inte bara se mig som en del av min församling eller stift, eller den nationella kyrkan. Jag fick vara en del av den internationella ekumeniska rörelsen, inte bara med unga människor och utan också bland vuxna.

Tack vare ekumeniken får jag känna att jag är en del av en större kyrka, den globala kyrkan, som tillhör alla. Jag måste inte begränsa mig till en tradition eller bli uppsnärjd i teologiska olikheter. För mig handlar det mer om att som troende komma samman, arbeta tillsammans, vilket en brusten värld är i så stort behov av.

Fader Misha Jaksic, ortodox präst och samordnare på Sveriges kristna råd

– Under generalförsamlingens gudstjänster, program och möten med människor, har jag inombords upplevt en ambivalent blandning av glädje och sorg. Inte minst i gudstjänsternas helande oas kan tårarna komma spontant, just som en reaktion på mötet mellan hopp och vanmakt. För samtidigt som flera tusen kristna syskon kommit samman från världens alla hörn, för att uttrycka sin gemensamma tro på Kristus och sitt hopp på hans kärlek som driver världen till försoning och enhet, har många av dessa lämnat länder och platser som drabbas hårt av (o)mänsklig maktfullkomlighet och oförsoning.

Medan den ene, treenige och människoälskande Gudens ära lovsjungs genom en mångfald av oekumenes språk och böneuttryck, fortsätter någon annanstans massiva, brutala och människofientliga krigshandlingar. Och de riktas mot trossyskon ur den egna kyrkotraditionen - syskon med gemensamma böneuttryck och kyrkliga språk. Så omöjligt det tycks, så länge vi inte ser Kristus i vår nästa! Så länge inte Kristi kärlek också blir min egen inre världs drivkraft till försoning och enhet! Jag tänker på det ryska helgonet Serafim av Sarovs kända uppmaning: ”Sök finna den inre friden, så blir tusenden omkring dig frälsta!”

Fader Alula Lemma, Etiopiska ortodoxa kyrkan, Tewahedo.

– Det här är första gången jag är på Kyrkornas världsråds generalförsamling. Vanligtvis åker jag på All Africa Conference of Churches, det är min tidigare erfarenhet inom den ekumeniska rörelsen. Att komma hit är en möjlighet att träffa människor från olika kyrkofamiljer och traditioner, och att dela erfarenheter med varandra.

Jag upplever att frågorna kring klimatkrisen är väldigt centrala på denna generalförsamling, i synnerhet i relation till ursprungsbefolkningar. Så att få mer kunskap och lyssna till teologiska reflektioner kring detta känns viktigt för mig. Som representant för de ortodoxa kyrkorna tror jag att den djupa spirituella tradition vi har, med de tidiga kyrkofädernas vishet, är ett viktigt bidrag inom skapelseansvar och fredsbyggande. En av våra etiopiska teologer sa att när Kristus blev människa så försonade han inte bara världen med sig själv utan han försonade också människan med världen och skapelsen. Den bibliska grunden med att döpa i vatten och konfirmationen tolkas som försoning av människan med hela skapelsen, så att vi tar hand om naturen väl.

Henrik Grape, senior rådgivare inom hållbarhet och klimaträttvisa, Kyrkornas världsråd

– Jag är spänd på att se resultaten från vår ekumeniska konversation om klimat- och vattenrättvisa, för det är folk med väldigt olika bakgrund som deltar. Så det är inte bara miljövetare, vi har ungdomar, ursprungsbefolkning, alla möjliga. Klimatförändringarna är något som vi verkligen behöver bemöta, och hur kyrkan svarar upp är viktigt.

Jag hoppas att medlemskyrkorna tar med sig de ungas och urfolks deklarationer här på generalförsamlingen och att det ska inspirera fler att bli aktörer för en förändring i sina olika kontexter. I synnerhet att kyrkorna i rikare delar av världen ska påverka för att minska det ekologiska fotavtrycket. Klimatarbetet handlar både om att minska utsläpp och att finansiera anpassningsåtgärder till utvecklingsländer. Kyrkornas roll är att lyfta de mest sårbara för klimatförändringarna.