Vissa år har det känts svårt med långfredagen. Då har vårsolens glans, livskraften och optimism varit så starka att det verkade fel att tala om lidande. Om Guds son som dör på korset. Mörker och hopplöshet. Människors svek, bottenlös sorg och slutet på alla hoppfulla drömmar.
I år är det tvärtom. Långfredagen kommer nära. Oskyldigt utgjutet blod ropar till himlen. Förstörelse, tortyr och död sker inte långt ifrån oss. Sorg, oro och rädsla är verkliga. Hoppfulla drömmar grusas varje dag. Därför är det i år nästan svårt med själva påskdagen. Hur kan vi brista ut i jubel över att livet segrar över döden? Hur kan vi glädjas?
Ukraina har angripits mot all rätt. Tusentals människor har dött. Många fler har traumatiserats. Miljoner är på flykt. Förstörelsen är brutal.
Krig är alltid omänskligt. I detta krig finns dessutom tydliga tecken på krigsbrott. De måste utredas, förövarna lagföras, offren minnas och hedras.
Rysslands anfallskrig mot Ukraina kan inte rättfärdigas. Aldrig ska anfallskrig välsignas av en kyrka. Ändå sker det nu igen genom den rysk-ortodoxa patriarken Kirills ord och agerande.
En fasansfull teologi legitimerar invasionen och kriget. Nationalismen ges en religiös aura för att motivera unga människor att offra sina liv i ett orättfärdigt krig. HBTQI personers rättigheter sägs vara beviset för västvärldens dekadens – med prideparader som det yttersta tecknet på att väst är det stora hotet mot ett heligt Ryssland.
Vi tar bestämt avstånd från en sådan teologi och från att kyrkoledare använder sin makt för att manipulera det kristna evangeliet i nationalistiska och krigiska syften.
Denna förvrängda teologi döljer den ortodoxa teologins stora rikedom. Den skymmer det kristna budskapet om fredsfursten Jesus Kristus som valde kärlekens och ickevåldets väg, som själv blev ett offer för våldet och uppstod med såren kvar på kroppen.
Allianser mellan kyrklig och världslig makt brukar korrumpera. Kyrkorna ska leva i kritisk solidaritet med och i samhället.
Det kristna evangeliet ska inte användas för att väcka och sprida hat. ”Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, saliga de barmhärtiga, saliga de som håller fred”, säger Jesus. Trots det som händer måste vi därför stå emot hat mot ryssar och Ryssland. Den väg som Jesus har visat är att kalla ondska för vad det är, utan att hata.
Vi tänker på våra ortodoxa trossyskon som firar påsk en vecka efter den västerländska påsken, särskilt de i Ukraina och i Ryssland och de som finns som flyktingar i vårt land. Det är en viktig mänsklig och ekumenisk symbolhandling att Uppsala domkyrka den 24 april öppnar sina portar för firandet av den ortodoxa påskliturgin på ukrainska.
Alla firar inte påsk. Men i påskens dramatik finns teman som angår alla, oavsett tro eller icke-tro: lidande, svek och solidaritet, inre och yttre kamp, mod och feghet, masshysteri och övergivenhet, förakt, våld, död och nytt liv. Både det bästa och det sämsta hos oss kommer fram när vi möter förlust och splittring, hot och krig.
Som kristna tror vi att Gud blev människa i Jesus Kristus, av kärlek. Men det slutade på korset med ropet: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Ett rop vars eko nu svävar över Ukraina. Långfredagens mörker är kompakt, påskaftonens väntan präglad av förlamande sorg. Först i gryningen den tredje dagen händer undret. Den tunga stenen framför graven är borta. Sörjande kvinnor är först med att höra och sprida nyheten: den korsfäste är uppstånden. Dödens makter är besegrade.
I två årtusenden, i krig och fred, under pandemier och missväxt, i lycka och olycka har budskapet om uppståndelsen stått sig. Genom att människor har erfarit ljus trots mörker, hopp trots förtvivlan, försoning trots synd och krig, liv trots död. Genom att människor mött Jesus som levande.
Till alla som firar: en välsignad påsk! Till alla som inte firar: en önskan att kraften i berättelserna som utspelar sig mellan skärtorsdag och annandag påsk ändå inspirerar!
Presidiet för Sveriges kristna råd:
föreståndare Daniel Alm, Pingst – Fria församlingar i samverkan
kardinal Anders Arborelius, Stockholms katolska stift
ärkebiskop Benjamin Dioscoros Atas, Syrisk-ortodoxa kyrkan
ärkebiskop Antje Jackelén, Svenska kyrkan
generalsekreterare Sofia Camnerin, Sveriges kristna råd
Läs debattartikeln i Expressen: Expressen debatt