Stjärnan som symbol för julens budskap har stått sig trots att den egentligen syftar till trettondagen.
– Stjärnan var inte från början en symbol för julen utan den hör till epifanian, trettondagen. Det är alltså stjärnan som ledde de vise männen till Jesusbarnet. I kyrkoåret är detta en text som läses trettondedag jul, säger Esko M. Laine som är docent i kyrkohistoria på Helsingfors universitet.
Som historiker har han forskat i jultraditionerna och är personligen så förtjust i julgröten att han äter den året om. Ändå tycker han att den kaneldoftande risgrynsgröten är speciellt högtidlig just på julafton.
– Den allra viktigaste jultraditionen för mig är dock julnattsmässan, säger han.
Stjärnan i Ukraina
Den här julen vill Laine blicka mot ukrainska jultraditioner nu när miljontals ukrainare tvingats fly till olika delar av Europa. De flesta av dem är ortodoxa kristna.
– I den östliga traditionen firar man inte jul så mycket som i väst. Julen är störst i väst.
– I det ukrainska julfirandet fastar man före jul ända tills man ser den ljusaste stjärnan. Till traditionen hör att man skickar ut barnen för att se om julens stjärna dykt upp medan man väntar på julmiddagen. När den syns kan julfirandet börja.
På detta sätt har trettondagens symbol kombinerats med julen och julfirandet har fått större plats i den ortodoxa kyrkan.
Adventstjärnan i Tyskland
Den lutherska mässan på julafton avslutas med änglarnas buskap: ”Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.” På juldagen firas herdarnas mässa med julevangeliets sista del. Det är först på trettondagen som stjärnan hamnar i fokus.
I Tyskland lever traditionen med herrnhutsstjärnan som har 25 spetsar. Det är den första vitt spridda adventsstjärnan från 1800-talet. Stjärnan är gjord av papper eller kartong. Den består av 17 fyrkantiga och 8 trekantiga spetsar som nitas ihop.
Herrnhutarna, som även verkade i västra Sverige, hade skolor i Tyskland där pojkar fick lära sig geometri genom att tillverka julstjärnor. Herrnhutsstjärnan tillverkas och sprids i dag i hundratusentals i olika färger och utföranden.
– Herrnhutsstjärnan har lite svagare ljus. Det är hoppets och förväntans stjärna, berättar Esko M. Laine.
– Jag gillar tanken med det lite svagare ljuset vars budskap är att vi fortfarande är på väg mot julen.
Röd stjärna i kruka
Av julblommorna är julstjärnan en sen tradition i Norden. I Finland blev den populär först på 1960-talet. I USA introducerade ambassadören Joel R. Poinsett växten, som han importerade från Mexico 1829.
När spanjorerna erövrade Mexico 1519 kom också kristna missionärer dit. I den nya världen blev fransiskanerna nyfikna på en växt som lyste röd just vid jultid. När kronbladen dessutom var stjärnformade, fördes tankarna till Betlehemsstjärnan.
Så småningom spreds julstjärnan över hela Europa och blev den populäraste julblomman.
Luthers julgran
Det har hävdats att reformatorn Martin Luther (1483–1546) skulle vara upphovsmannen till julgranen. Det kanske beror på en målning med familjen Luther samlad framför en gran med brinnande ljus. Enligt sägnen skulle Luther tagit in den julnatten 1536 och tänt ljus som dekoration.
Enligt forskare är detta en efterkonstruktion eftersom julgranar var ganska populära i Tyskland på 1500-talet. Det finns källor från tidigt 1400-tal med hänvisning till julträd. Faktum är att det var den tryckta bilden av familjen Luther som bidrog till att öka julgranens popularitet på 1800-talet i de lutherska kyrkorna.
Till Ukraina kom julgranen 1795 enligt en folklivsforskare. Då började traditionen med julgranen sprida sig österut och omnämns i Ryssland första gången 1817.
Stjärngossarna från Uleåborg
Stjärngossespel är en folklig dramatisering av julevangeliet. Den är knuten till berättelsen av de tre vise männen som följde stjärnan och hittade till Betlehem och nyfödde Jesus. Traditionen med stjärngossespel har rötter i tyska ”tre kungars fest” som firades på trettondagen.
I Finland startade stjärngossetraditionen i Uleåborg i slutet av 1800-talet och traditionen är fortfarande levande. Stjärngossarna sjunger på julfester och tågar ibland från hus till hus.
– Det är en gammal tanke, att man inte firade Kristi födelsedag utan uppenbarelsen att Jesus var Guds son. Även de vise männen erkände den nye kungen. Detta firade man ända till 300-talet då julen tog över trettondagsfirandet.
Av Kaj Aalto