Virkarna ville förbereda julen tillsammans. En i gruppen kom på att de kunde göra en julgran av rutorna. Gruppen träffades både hemma hos gruppmedlemmar, på ett kafé och på ett litet konstgalleri. Deltagarna använde sina och andras garnrester och kombinerade kreativt olika färger.
Glädje för hela staden
Medan de virkade pratade deltagarna med varandra och delade med sig av sin vardag. Så småningom kom gruppmedlemmarna varandra nära. Projektet medförde inga stora kostnader. Ändå skapade det gemenskap och gav hela staden glädje när granen lagom till jul kläddes för alla att beundra. Av de mormorsrutor som blev över tillverkades sängöverkast till det lokala äldreboendet.
Varje ruta är en del av helheten
Det kan hända att virkandet startar lite försiktigt; man kan känna att ens garn och färger inte passar ihop med andras. Själv föredrar jag mörka färger, medan någon annan tycker om klargult. Men den färdiga julgranen vittnar om att alla har något att ge och att min ruta också är viktig för helheten. Vi är beroende av varandra.
Glädjen i att ge
Ge som gåva vad ni har fått som gåva, påminner Matteusevangeliet. Allt det väsentliga i livet är en gåva, men man behöver inte behålla allt själv.
”Har du tappat glädjen, ge bort något. Ge av det du har, ge bort saker och pengar, ge även av din tid till andra.”
Det är en befriande känsla att också kunna ge bort, inte bara överflödigt garn utan också något man trott varit viktigt. En gång sa en äldre kvinna:
”Har du tappat glädjen, ge bort något. Ge av det du har, ge bort saker och pengar, ge även av din tid till andra.”
Anna Toivonen