Doptal vid dopet av prinsessan Leonore

Nyhet Publicerad Ändrad

Drottningholms slottskapell den 8 juni 2014.

Jesus sa: Den som i mitt namn tar emot ett sådant barn, tar emot mig.

Leonore Lilian Maria, vi välkomnar dig i Guds familj och tar emot dig med kärlek och förväntan. Ta emot detta ljus. Det är en påminnelse om Jesus som sa: Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.

Tacksamhet, glädje och oro. Allt det där finns när man välkomnar en ny människa. Hur ska det gå? Vad är det för värld hon föds in i? Freden. Grundläggande rättigheter. Allt sådant är mycket skörare än vi vill veta.

Men hon har fötts och ni vill henne allt gott, och det vill vi också. Och så är hon född till prinsessa. Då har man medlut men också motlut. Allt blir så synligt. Det gäller att hitta sin väg fastän man har privilegier – men därmed också andra svårigheter.

Må hon hitta sin väg så att hon kan leva i gemenskap och respekt, i förhållande till sina medmänniskor men också med omsorg om kommande generationer.

Ni har en alldeles särskild uppgift men också möjlighet som föräldrar. Det är nog ni som allra bäst kan ge henne den grundläggande tryggheten som kommer av att man vet sig vara älskad, vet sig stå nära någras hjärtan – både när man lyckas och misslyckas. Den tryggheten behöver hon.

Nu är hon också offentligt och tydligt del av Guds rike. Vi hörde om Jesus som sa ”Jag är med er alla dagar till tidens slut”. Det säger vi i varje dop till just den som döps: lita på orden ”Jag är med dig alla dagar till tidens slut”!

Det har vi sagt till henne för att hon ska veta att där finns också ett hjärta som alltid slår för henne vare sig det går bra eller dåligt.

Gud stänger ingen ute, ingen som längtar, alla är välkomna till honom. Och det vill jag säga också till föräldrar och gudföräldrar: Berätta för henne om detta, att hon är älskad. Be med henne, hjälp henne att hitta Guds närhet. Man kan inte se den, men den finns där.

Det är faktiskt är så att det är i Gud som vi lever och rör oss och är till. Gud är inte bara någon annanstans utan här.

Och så är dopet liksom en förebild för livet. Det var inte mycket vatten här. Det var inte mycket jag kunde tvätta av. Men det är också bilden av dopet – att kunna tvätta av, att kunna få lämna bakom sig, att gå vidare, OM man vill lämna.

Gud förlåter det vi vill ha förlåtet, inför Gud är vi inte belastade.

Och så hörde vi om Gud. Vare sig om man är jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna – och vi kanske får tillägga: prinsessa eller plebej – får vi stå i bredd inför Gud, för vi behöver Guds hjälp och vi behöver Guds ledning och nåd, oavsett vilka vi är.

Inför Gud får vi vårt värde, och det är i grunden lika. En djup grundläggning av idén om de mänskliga rättigheterna.

Nu är Leonore Lilian Maria vigd – nej, säger ni, hon har ju inte gift sig, och inte har hon blivit prästvigd heller. Men den grundläggande vigningen i vår kyrkotradition, det är dopet. Man vigs till att vara med i kampen mellan gott och ont. Och den pågår både utanför oss och i oss själva. Att vara med och lägga till lite på det godas sida.

Må hon få en god start i livet. Och må hon få upptäcka att Gud vill hjälpa henne med det. Vi kan märka av Gud och Guds hjälp på många sätt. Den kommer till oss om vi har ögonen öppna. Men det är klart, så här på pingstdagen, kyrkans födelsedag, behöver vi påminna oss också om att det blev då inget av den här kunskapen och den här gemenskapen om inte den allmänneliga universella kyrkan fanns.

Gud välsigne er, er familj och barnet.