Kulturstipendiaten Eli Eli
Foto: Nellie de Boer

De får Svenska kyrkans kulturstipendium 2022

Nyhet Publicerad Ändrad

Årets mottagare av Svenska kyrkans kulturstipendier har utsetts. Fem projekt får dela på stipendiesumman 500 000 kronor. Svenska kyrkans kulturstipendier delas i år ut för 25:e året.

Stipendierna fördelas på fem områden: musik, film, litteratur, scenkonst och bildkonst. Varje område får 100 000 kronor. 

Totalt inkom i år 348 ansökningar.

Läs om Svenska kyrkans kulturstipendier.

2022 års kulturstipendiater 

  • Bildkonst: Minnesplats Messaure, WW - Katarina Wiklund och Susanna Wiklund

  • Scenkonst: En trasslig orkester, Elisabeth Raymond

  • Film: Ingen tid för tro, Per Bifrost och Alexander Ryneus

  • Musik: Rethinking Well-Tempered Clavier (WTK) – Bachs andliga universum, Natalya Pasichnyk 

  • Litteratur: Innan räven äter upp vägen, Viveka Sjögren Bangoura

Om stipendiaterna och deras projekt

Bildkonst

Minnesplats Messaure
WW - Katarina Wiklund och Susanna Wiklund

Motivering

Konstnärsduon WW, Katarina Wiklund/Susanna Wiklund tilldelas kyrkans kulturstipendium 2022 för projektet Minnesplats Messaure. Under 24 timmar återskapas en stad, den tidigare tätorten Messaure, belägen mellan Vuollerim, Jokkmokk och Nattavaara, som i slutet av 50-talet, under vattenkraftsutbyggnaden, hade ett antal tusen invånare men som i dag är helt försvunnen. Genom iscensättning i naturen med printar och objekt i beständiga och förgängliga material, kommer biograf, danspalats och medborgarhus att blinka till mellan de uppvuxna träden för en stund.  Projektet tillgängliggörs digitalt och i utställningsform i samarbete med Konstfrämjandet Norrbotten/Västernorrland. 

Projektet gestaltar på ett poetiskt och högst aktuellt sätt frågor om vårt förhållningssätt till det beständiga och det förgängliga, och hur en del av vår samtidshistoria på kort tid kan försvinna, medan naturens krafter fortgår.

Konstnärsgruppen WW

Konstnärsgruppen WW, som består av Katarina Wiklund och Susanna Wiklund, har sedan början av 2000-talet samarbetat kring konst i det offentliga rummet, med gestaltningar för bland annat Fisksätra kyrka 2012, Nacka kyrka 2015, Psykiatrins hus Uppsala 2013 och pågående Nya Islandstorget för Stockholm konst. De har en rik utställningsverksamhet i Sverige och internationellt, såväl som scenografiuppdrag för bland andra Dansens hus och Stadsteatern i Stockholm med flera institutioner över hela Sverige. Båda har en flerårig utbildning vid bland annat Konstfack och Kungliga Konsthögskolan. Projektet Minnesplats Messaure sker i samarbete med Susanna Hedin, ljusdesigner.

Scenkonst 

En trasslig orkester
Elisabeth Raymond

Motivering

“Hur låter trådarna som finns emellan oss?”, frågar sig koreografen Eli Eli och ger undersökningen fysisk form genom sitt elektroakustiska stränginstrument där aktörernas egna kroppar tar plats. Hos Eli Eli är balansen aldrig statisk. Istället byggs den av spänning, impulser och mängder av rörelser där inte minst det oplanerade har en central roll. Vi påverkar och påverkas, reagerar och ger i sin tur vår egen omvärld nya impulser. 

Instrumentet, med vilket Eli Eli och dansare tidigare har utforskat konsekvenser och relationer, får i det nya verket sällskap av tyger tillverkade av svamp och bakteriekultur med förmåga att både omsluta, kapsla in och läcka ut.

Eli Elis konstnärskap präglas av ett lyssnande till vibrationer som går många förbi. I mötet med verken erbjuds vi både tid och rum att stanna upp och själva delta i lyssningen. Här ingår vi alla i samma trassliga orkester. 

Elisabeth Raymond

Eli Eli/Elisabeth Raymond är koreograf och multidisciplinär konstnär med Stockholm och Amsterdam som bas. Bland utbildningarna ryms såväl cirkus, fri konst, film och koreografi. Detta avspeglas också i Eli Elis mångfacetterade uttryck där även hantverk har en viktig plats i dennes experimenterande inom elektroakustisk musik. 

Genom att involvera de tre dansarna Linnea Sundling, Sindri Runudde och Brittanie Browns samt ljuddesigner Cicely Irvine ges det nya verket även tillgång till deras tidigare gemensamma utforskande ihop med deras respektive unika kompetenser. 

Film

Ingen tid för tro
Per Bifrost och Alexander Ryneus

Motivering

Per Bifrost och Alexander Ryneus tilldelas Svenska kyrkans kulturstipendium 2022 i kategorin film för vidareutveckling av dokumentärfilmen Ingen tid för tro. De senaste 20 åren har 100 kyrkor avvecklats i Sverige. I Ingen tid för tro vill dokumentärfilmsduon skildra några kyrkors kamp för överlevnad i ett av världens mest sekulariserade länder. 

Dokumentärfilmsduon kommer att följa människor som rör sig i kyrkans värld och som på olika sätt kämpar för att upprätthålla ett sammanhang för tro. I de små berättelserna om vardagslivets bestyr utkristalliserar sig de större mönstren och sammanhangen. Vilken roll spelar kyrkorummen i dagens samhälle? Hur får man tid för att tro i kyrkan när de praktiska göromålen så lätt tar överhanden? Genom vemod, humor och närhet kommer kyrkans roll att utforskas.  

Per Bifrost och Alexander Ryneus

Per Bifrost och Alexander Ryneus är en dokumentärfilmsduo som tillsammans har skapat filmerna Händelser i Ydre, Stekenjokk och Äggvaktarna, Autonomous och Malmberget. Per Bifrost är utbildad i dokumentärfilm på Biskops-Arnö samt på Alma manusutbildning. Alexander Ryneus är utbildad på Konstfack samt på Biskops-Arnö.

Dokumentärfilmsduon utgår ofta från en specifik plats i sina filmer och utforskar gränslandet och samspelet mellan det dokumentära berättandet och fiktionen. Deras filmer har en stark visuell prägel där bildberättandet får stort utrymme och där vardagliga scener synliggör livets absurditeter.

Musik

Rethinking Well-Tempered Clavier (WTK) – Bachs andliga universum
Natalya Pasichnyk

Motivering

RETHINKING WTK bygger på Johann Sebastian Bachs pianoverk: Das Wohltemperierte Klavier (WTK). Bach var en av pionjärerna för att kunna använda samtliga tonarter med en ny typ av temperatur (stämning av piano).

Natalya Pasichnyk har en unik ingång till detta verk, då hon vill koppla verket som tidigare ansetts profant till ett sakralt. 

När man hittar dessa byggstenar och synliggör dem genom att väva samman motiven i koralerna (med ord) med WTK:s musikaliska textur, börjar motiven i WTK få semantisk mening och WTK:s fugor och preludier börjar “tala”, skriver Natalya Pasichnyk i sin ansökan.

Bach kallas ofta för ”den femte evangelisten” och projektet är synnerligen intressant då hon arbetar i korsvägen mellan musik och teologi.

Natalya Pasichnyk har ett unikt, nyfiket och kvalitativt språk och vid sidan av det också en erkänd konsertpianistkarriär. I detta projekt får vi följa med in i Bachs evangeliska värld och se på WTK på ett helt nytt sätt. Måhända kommer detta att få hela musikervärlden att förändra sin syn på Bachs ickesakrala verk. 

Natalya Pasichnyk

Konsertpianisten Natalya Pasichnyk är född i Ukraina, disputerad vid Gdansk Academy of Music och knuten till Grieg Academy vid Universitetet i Bergen där hon driver ett konstnärligt forskningsprojekt med fokus på J. S. Bachs WTK. Med Stockholm som bas i över 25 år har hon spelat vid framstående konserthus över hela världen, har gett ut flera soloalbum, är konstnärlig ledare för flera musikfestivaler som exempelvis Rethinking: Europe i Stockholm, och har regelbundet internationella juryuppdrag för musiktävlingar.

Litteratur

Innan räven äter upp vägen
Viveka Sjögren Bangoura

Motivering

Viveka Sjögren Bangoura tilldelas Svenska kyrkans kulturstipendium 2022 för sitt romanprojekt för unga vuxna med titeln Innan räven äter upp vägen. Hon har tidigare visat prov på en sällsynt förmåga att med inlevelse, språklig lyhördhet och fantasi utnyttja den frihet som skönlitteraturen ger för att med ömhet och respekt närma sig barns och ungas verklighet, också i förhållande till svåra frågor som till exempel flykt och klimathot. 

Det nya romanprojektet utgår från en verklig händelse i ett mindre samhälle på landsbygden där en pojke för några år sedan avled efter en olycka med en A-traktor. Den subkultur som de bilälskande så kallade EPA-ungdomarna tillhör ger dem en stark sammanhållning och stolthet, men kan också skapa konflikter med det omgivande samhället. Med de många olyckshändelserna ställs de unga dessutom på ett påtagligt sätt inför frågan om livets skörhet. Intervjuer med de unga som mist sin kamrat, och med anhöriga och andra berörda i byn, bildar basen i Sjögren Bangouras projekt, men därefter ska berättelsen släppas fri – bli litteratur. 

Viveka Sjögren Bangoura

Viveka Sjögren Bangoura föddes 1966 i Stockholm och flyttade 1995 till Delsbo i Hälsingland. Sedan bokdebuten med Bertil och råttan Rutger 1993 har hon skrivit och illustrerat ett stort antal böcker för både mindre barn och tonåringar. Senast utkom ungdomsromanen Det gula skrattet (2022). Hon har också, bland annat, arbetat som skrivpedagog och med olika pedagogiska projekt. Hennes engagemang för barn och unga är stort, och bland de många projekt hon lett kan nämnas ett barn-och ungdomslitterärt utbyte mellan Nepal och Sverige och ett barnlitterärt samarbetsprojekt mellan Sverige och Eritrea.