Det är gott att få samlas till stöd för frihet och demokrati, för Ukrainas folk, men en sorg att det ska behövas. Det är svårt att acceptera meningslösa, ondskefulla handlingar i en värld som nyligen tycktes vara på väg mot öppenhet och fred. I dag inser vi att ofredens utsäde såddes redan då. Det är en sorg. Tillit som började byggas är raserad, och tillit tar tid att återställa.
Detta är sorgens tid, men det är också medkänslans och vredens tid. Vi nås av många bilder från Ukraina. Hoppas också att bilderna härifrån når dit. Så att stödet når fram. Medkänslan. Beundran av modet hos dem som står emot. Och återklangen av vreden mot det ryska ledarskap som orsakar detta.
Saliga är de som håller fred, säger Jesus i Bergspredikan. I Gamla testamentet hoppas profeten Mika på en tid när svärd smids om till plogbillar. Texterna finns förstås i bibeln för att mänskligheten har en tragisk erfarenhet av motsatsen: alltför många håller inte fred, alltför många plogbillar smids till svärd. Alltför få vänder andra kinden till – som Jesus också sa.
Fred är vi kallade att söka, och här ser vi skillnaden mellan anfallskriget och försvaret. Försvar har freden som sitt syfte, att bevara människors liv och värdighet. Detta behöver vi hålla fast vid, också i vredens och motståndets stund. Att fortsätta att se varandra som människor över konfliktgränserna. Annars blir vi till sist fiender till vår egen mänsklighet.
Måndagsrörelsen och liknande manifestationer till stöd för Ukraina är viktiga av många skäl:
Dessa manifestationer behövs först och främst för att visa solidaritet med Ukrainas folk. Ihärdiga, långsiktiga rännilar av protest blir till mäktiga floder av motstånd. Historien visar att de många små tillflödena gör att motståndets flod inte torkar ut. Allt vi gör har betydelse.
Dessa manifestationer behövs för att bevara vår mänsklighet. Djupt inom oss bor en gudomligt nedlagd vilja att sträcka ut handen för att hjälpa. Denna förmåga till mänsklighet försöker kriget utplåna. Så vi måste stå emot Putins logik. Ofredens bästa vän är när vi tittar åt andra hållet, säger att det där får andra sköta. Eller när vi demoniserar ett helt folk, som om alla ryssar vore onda. Vi hjälps åt att bevara vår mänsklighet genom att lägga ansvaret där det hör hemma, hos makten i Kreml och dem som backar upp ondskan. Som kyrkoledare ser jag förstås med särskild sorg på den roll som det ledande skiktet i rysk-ortodoxa kyrkan spelar.
Dessa manifestationer behövs för att bevara vårt engagemang, för freden vinns inte bara med ord utan med gemensam handling.
Dessa manifestationer behövs för att bekräfta den fria världens världsbild. Vi är många som sett bilder från Butja, från Mariupol och Khakovka (Kachoka) och undrat: är det jag eller denna värld som är galen? Tillsammans kan vi säga att det är anfallskriget som är bortom allt mänskligt vett och sans. Detta måste få ett slut. Nu!
Dessa manifestationer behövs för att behålla beredvilligheten att ta emot dem som flyr. Den som flyr måste få skydd, och Sverige måste vara berett att ta ett långsiktigt och rejält ansvar i detta. Den beredvilligheten behöver vi hålla vid liv, och det måste vi hjälpas åt att göra.
Ondskan förlorar alltid till sist, annars hade mänskligheten inte funnits. Putin kanske vinner något slag, men kriget kommer han att förlora förr eller senare. Det finns ingen plats i vår värld för detta sätt att bete sig. Det vet alla innerst inne – också de arma ryska soldater som lurats in i detta orättfärdiga krig. Vladimir Putins väg går inte till Kyiv. Den går till Haag.
I min tradition är handling och bön nära förknippat, så jag vill be. Var gärna med, var och en på det sätt som är bekvämt: Gud, jag ber för folken i Ukraina och Ryssland, för alla som drabbas av våldet, för alla som tvingas att strida, och för alla som fruktar för sina och sina näras liv. Och för alla som nu är på flykt. Jag ber om besinning och utsträckta händer i de knutna nävarnas tid. Jag ber för Sverige och för alla som bor här, om sammanhållning och uthållighet i ofredens tid. Om öppenhet och generositet för dem som kan behöva skydd inom våra gränser ber jag dig, du kärlekens Gud. Amen.