Vad är ett liv? När börjar det och när tar det slut? Frågorna återkommer i det offentliga liksom i sjukvårdens vardag. Vi ställs personligen inför dem när provsvaren kommer. Teman som fosterdiagnostik, abort, organdonation och dödshjälp rör vid förutsättningarna för mänskligt liv. Och i frågan om krigets fasor ställs de på sin yttersta spets.
Att detta engagerar och väcker känslor är lätt att förstå. Med teknisk utveckling, framsteg inom de medicinska vetenskaperna och artificiell intelligens ställs vi inför nya frågor. Som samhälle behöver samtala om detta, men det är områden som riskerar att polariseras.
I den skrift – vi kallar det biskopsbrev – som Svenska kyrkans biskopar nu publicerar, ”Livets början och livets slut: Redskap för orientering i etiska vägval”, vill vi bidra vi med fyra etiska principer för det fortsatta samtalet. Vi ger vi inte några enkla eller entydiga svar på dessa frågor, men principerna ger redskap för samtal.
I Svenska kyrkans evangelisk-lutherska tradition betonas var och ens ansvar att själv fatta beslut i etiska frågor. Kristen människosyn rymmer helt enkelt mer än ett svar. Detta betyder dock varken att området är oöverskådligt eller samtalet meningslöst. Vi kan vägleda varandra och diskutera varandras uppfattningar. Vi har förmågor som hjälper oss att komma fram till välgrundade uppfattningar och beslut.
Biskopsbrevets utgångspunkt är en kristen människosyn, och det lyfter fram Bibelns texter och sådant i Jesus liv och verk som för oss har stor betydelse för etiken. Fyra begreppspar skissar denna människosyn: skapad och medskapare, person och gemenskap, frihet och ansvar, samt rättfärdig och syndare. Tänkandet bygger på det grundläggande lutherska begreppet ”samtidigt”, på en gång – ett sätt att teologiskt bejaka tillvarons komplexitet.
På denna grund går det att finna fyra etiska principer: ”människovärdesprincipen”, att människan är skapad till Guds avbild och att hennes värde och värdighet är oberoende av vad hon uträttar eller åstadkommer. Varje människa är därför ett mål i sig själv, inte ett medel; ”ansvarsprincipen”, som bygger på att det finns en sårbarhet i oss alla. Utifrån detta är det vårt ansvar att vid varje tillfälle värna den som då är svagast, såväl i vårt enskilda handlande som i våra gemensamma strukturer; ”principen om barnets bästa” utgår från att barn har en särställning, både i sitt sätt att relatera till omvärlden och i sin sårbarhet inför densamma. Ett barnperspektiv behöver finnas med som ett tungt vägande skäl vid bedömning av handlingsalternativ; och ”rättviseprincipen”, som innebär att fråga sig vilka som vinner och förlorar på en viss utveckling och vilket samhälle vi vill ha på lång sikt.
Principerna gör det inte alltid lättare att fatta etiska beslut, men vägen fram till beslutet blir tydligare. Deras partiella motstridighet motsvarar livets mångtydlighet och hjälper oss att benämna svårigheterna.
Detta är ett sätt att lite tydligare försöka sätta ord på vår etiska kompass. Säkert kommer somliga att vilja sätta andra ord på sådana principer. Bra att olikheten får ord och tydlighet. Hur vi behandlar människor i utsatta situationer är ju avgörande för allas trygghet och tillit, en existentiell grundbult i ett demokratiskt samhälle. Då behöver vi förstå varandras perspektiv.
Detta är inte någon sluten diskussion. Utgångspunkterna för våra ställningstaganden varierar, men vi ställs inför samma frågor, oavsett ideologisk tillhörighet. Den lutherska traditionen är förvissad om att moraliska frågor är allmänmänskliga och kan hanteras och diskuteras gemensamt, trots skillnader i religion och politisk uppfattning. Svenska kyrkan har erfarenhet av att möta människor vid livets gränstrakter, ge existentiella perspektiv och visa på teologiska resurser.
Som samhälle och som individer behöver vi utrymme och redskap för respektfulla samtal där etiska principer kan tillämpas och prövas. Att navigera mellan öppenhet för olika ståndpunkter och tydlighet i egen reflektion är inte enkelt, men en kristen människosyn och etiska principer ger bildligt talat karta och kompass för vägledning på vandringar i denna terräng, det som i grunden är ett sätt att söka djupare förståelse av det mänskliga.
Martin Modéus
Ärkebiskop i Svenska kyrkan
Läs artikeln i Expressen: https://www.expressen.se/kultur/vi-stalls-alla-infor-samma-fragor-oavsett-ideologi/