Gruppens sammanträde markerar det tredje mötet av detta slag, där arbetsgrupper bestående av särskilt inbjudna deltagare, träffas på olika håll i Europa. Under några dagar arbetar man intensivt med att tillsammans spåna kring aktuellt tema och fokus, i detta fall om Narrativ och Media. Deltagarna har sitt ursprung i olika länder men har gemensamt att de alla nu bor och verkar i Europa. Bland de slutsatser som drogs från samtalen ryms:
- Att det finns en stor okunskap i samhället kring migration och flyktingfrågor, och att den okunskapen utnyttjas av polariserande krafter. Okunskapen gör det möjligt att, som Anna från Polen berättade, sammanblanda begreppen ”flykting” med ”muslim”, och ”muslim” med ”terrorist” – något som ofta gör en mer nyanserad diskussion nästan omöjlig att föra.
- Att narrativ ofta formas innan de människor man talar om anländer. I Slovakien, berättade de slovakiska deltagarna Katarina och Miroslav, talar många politiker om faran med att släppa in flyktingar i landet – samtidigt som endast en handfull personer faktiskt gavs asyl i Slovakien under 2018.
- Flera av deltagarna, som alla arbetar med media, kommunikation och narrativ inom trosbaserade organisationer eller på religiös grund, talade om hur hatretorik – men också kriminalisering av humanitärt arbete (till exempel kriminalisering av räddningsaktionerna i Medelhavet) skrämmer dem. Det är inte alltid ofarligt att kommunicera kring migration, och ibland inte heller kring religion. Tillgången till en mötesplats på det sätt som En värld av grannar möjliggör sågs därför som mycket värdefullt av deltagarna.
- Deltagarnas gemensamma råd till andra trosbaserade organisationer är att använda sin kunskap och sina erfarenheter för att bidra till ett mer konstruktivt narrativ kring frågor om migration och om religion – tillgängliggör! Församlingar och trosbaserade organisationer har ofta stora nätverk med människor som de kan sätta journalister i kontakt med.
- Slutligen konstaterade gruppen att i en samtid som ofta bara vill berätta en svart-vit historia måste vi, inte minst som troende, insistera på att tillvaron är komplex och vi är satt att verka i det komplexa. En väg att gå, menade gruppen, är att istället för att alltid fokusera på ett problem-lösning-narrativ lägga lite mer energi på att formulera en vision och ett narrativ för vilken framtid vi vill ha.