Predikan - Pingstdagen 31 maj

Pingstdagen 31 maj 2020

Pingsten brukar räknas som den kristna kyrkans födelsedag. Det är på pingsten som pingstundret sker, då människor med olika språkbakgrund fick höra lärjungarna predika på just sitt språk. Det är på pingsten som Anden, hjälparen, ges åt lärjungarna och åt den som vill efterfölja Jesus och själv vara en lärjunge. Det som dopet handlar om..

Jesus hade lovat att inte överge sina lärjungar. Han hade berättat att de skulle vänta en svår tid, av förföljelser och motgångar. Men sanningens ande skulle ges dom som en vägledare, nu när inte Jesus längre fanns att tillgå. Jag har ibland undrat lite hur det är att vara utan Gud, om man nu kan tänka att någon kan vara utan Gud. Finns det något utanför Gud?

Ni har säkert hört mig berätta om tvillingarna i mammas mage. Straxt innan det var dags att födas, efter 9 månader i mammans mage frågar den ena tvillingen den andra – Tror du på mamma? Den andra tvillingen tänker efter; Hur kan jag inte tro på mamma? Hon är ju hela orsaken till att jag existerar. Hon är den som under 9 månader gett mig näring och låtit mig utvecklas till den jag är, Hon är den vars röst och hjärtslag jag ständigt hör. Tror jag på mamma? Hur skulle jag kunna förneka henne, även om jag inte sett henne…?Det är i henne jag lever och rör mig och finns till!

Bibeln berättar om det som fanns i begynnelsen, inte som en historisk berättelse utan mer som ett försök att mana till tillit. I gamla testamentet får vi möta Gud i alla möjliga skepnader och i alla möjliga situationer. Gamla testamentet beskriver Guds relation till sitt folk, det utlovade folket, Judarna. Det berättar om svek, motgångar och framgångar. Om en Gud som leder, befriar, och inte så sällan bestraffar. Om en Gud till vilken man vänder sig med beklagan och tackrop, med offer som ska blidga eller framstå som tacksamhetshandlingar. (Svensk psalm nr.11 O store Gud)

Med Jesus kommer något nytt. Gud är allas far och moder. Slut är allt offrande. Det är slut på den ständiga striden mellan Gud och människa, genom människan Jesus ger Gud oss ett mänskligt exempel på hur vi kan leva våra liv.

I Jesus ges oss en förebild och en vägledare.

Genom sitt exempel i mötet med människor, i sin enkla relation till Gud och i sin lättförståeliga lagtolkning - Älska varandra -, blir han början på en ny relation både till Gud och mellan oss människor.

Han blir till sist, och det är svårt att både förstå och acceptera, det slutliga offret, då han dör oskyldig som ett försoningsoffer till  Gud från människan eller  tvärtom..

Förlåtelsens dörrar står nu öppna och vi inte bara kan utan ska förlåta varandra oändligt många gånger eftersom vi är skapelser som inte kan vara ofelbara. ( Psalm 289 Guds kärlek)

Så är vi då lämnade ensamma, när Jesus farit upp i skyarna, kommer vi då att leva våra liv utan Gud? Nej, säger Jesus, jag ska ge er Anden, hjälparen. Han ska leda er på rätta vägar.

Johannesevangeliet, inleds logiskt med den sk prologen. Där beskrivs Jesus som skaparordet som blivit människa. Jesus har alltid funnits med som en del av den treeinga Gudomen, Fader Son och Ande. Också anden har funnits alltsedan den svävade över vattnet i skapelsens första timmar.

Gud som Fader Son och Ande är alltså inte tre olika ”gudar” utan en i tre (som ett kinderägg, tre önskningar i en, som ett barn en gång sa till mig).

Gud har liksom triangeln tre sidor, tre uppenbarelser;  Fadern som skapar, Sonen som befriar och Anden som ger liv.

Ibland har Anden beskrivits med feminina egenskaper och så blivit den moder och livgiverska som vi människor har behov av att tänka in i Gudsbilden.

Ingenting skapat kan finnas utanför denna Gudom, den omfattar allt som har funnits, finns och kommer att finnas. Så ser vår holistiska världsuppfattning ut. Därför blir svaret på frågan -  kan någon vara utan Gud – nej. Därför tilltalas varje människa på sitt språk, därför kan Gud uppfattas i allt som lever, rör sig och är till, naturen, konst, musik och litteratur.

Jag vet att människor kan känna sig vara utan Gud eller tom bekänna sig vara utanför Gud, men i vår kristna Gudsuppfattning är ingen det.

Livet, Anden, finns där ständigt skapande. Det är därför vi kallar det som inte syns men ändå finns för ande. Andedräkten, den som vittnar om att vi lever, det som för in syre i våra kroppar.

Andan, den goda andan som vi vill uppleva i familjen, på arbetsplatsen, i kamrat- och vänskapskretsen, i församlingen.

Andligheten som alltfler söker när det världsliga inte kan ge svar på livets frågor.

Vi befinner oss i kyrkoåret på söndagen där lärjungarna längtan övergick i upptäckten av  Guds andes vägledning.  Kanske är det samma sak i vår tid, vi ber om vägledning i våra liv (Svensk psalm nr246 Grip mig du helige ande), för människor med makt och beslutanderätt i vår värld, för organisationer och världssamfund som har till uppgift att stödja livet, för WHO som samlar världen och hälsovetenskapen, om vägar ut ur pandemin. Om kloka ledare som lyssnar till vetenskapen och erfarenheterna

Vi ber att alltfler av oss ska se Guds goda ande i varandra och upptäcka att våra olikheter, våra språk, vår härkomst och kanske tom vår gudstillbedjan bara är olika språk och uttryck för samma sak. Vi ber för en jämställdhet mellan oss människor, mellan män och kvinnor, svarta o och vita och för att orättvisor och rasdiskriminering ska upphöra. Vi tackar för George Floyd´s liv och ber för hans nära och kära och för att upploppen ska upphöra och vi alla inse att Black Lives Matter lika mycket som alla andras.

Att ingen finns utanför Guds kärlek. Att världen och människorna ska bli ett.

Det var och är vår längtan och vårt hopp – nu,  precis som då för längesen.

Amen.