Min helande tröst
Du min vän i livet … Tvivel … Jag får liksom ingen ordning … Jag är hos dig igen … Själ och hjärta … Nåt som verkligen är bra … I Stockholm … Fribiljett mot himlen … Hosianna …
Här är ett axplock av favoritsånger från en av mina favoritartister –
Lars Winnerbäck. År 2002 hörde jag Lars Winnerbäck för första gången, när jag pluggade i Linköping. Därefter har jag varit på flera av hans konserter, där det alltid är en speciell stämning.
Vad har Winnerbäck och Ungas vägar till mening mellan hopp och förtvivlan
gemensamt ?
Under september är det diakonifokus.
När jag läste om temat för diakonifokus 2025 som är: Ungas vägar till mening mellan hopp och förtvivlan, tänkte jag på hur mycket musik och texter betyder för mig. Jag tror att musik betyder mycket för många människor och framför allt texterna som ger oss hopp när vi inte alltid mår så bra.
Vad är det som gör att jag lyssnar på just den låten och vad är det som berör mig i texterna ?
För mig betyder Lars Winnerbäck och alla hans texter och musik mycket.
Det finns så mycket i hans texter som genomsyras av känslor, reflektioner och insikter som berör. Lars Winnerbäcks musik handlar ofta om kärlek, längtan, och de stunder som skapar djupa avtryck i våra liv. Han har i sina låtar reflekterat kring livets mening, ofta med utgångspunkt i vardagliga situationer och känslor. Han utforskar teman som längtan, ensamhet, kärlek och sökandet efter något mer, ibland i mötet med livets mörker och tvivel.
Jag har reflekterat och funderat över vad det är som får oss att växa som människor. Vad är det som får vår tro, vårt hopp och känsla av livsmening att bli större ? Vad är det som förminskar oss, och som gör att vi ibland känner oss mindervärdiga ?
Det finns människor som vi växer inför. Det finns människor som vi krymper inför. Vi har alla mött dem i skola, sociala sammanhang och på andra platser.
De människor som vi växer inför gör oss lediga, avslappnade och trygga.
De som vi krymper inför gör oss osäkra, rädda och ifrågasatta.
När vi känner att vi är accepterade som vi är, då växer vi som människor.
När vi känner att vi inte är ifrågasatta, då slappnar vi av.
Då släpper vi själva på garden.
Alla människor är kallade till att göra det bästa möjlig av sina liv. Att ta vara på dess förutsättningar. Vår uppgift är att bry oss om varandra och ta hand om varandra, se varandra, hjälpa och stötta. Varje människa måste fråga sig själv vad som är hennes uppgift. Vad är hen kallad till ? Alla behövs och skall respekteras utifrån sina egna förutsättningar.
I låtar som Tanken som räknas och Tvivel skildrar Lars Winnerbäck hur tankar och känslor präglar livet, och hur man brottas med tvivel och ensamhet.
Han sjunger om längtan efter mening, bekräftelse och gemenskap, men också om att finna tröst i det enkla, som i mat och vänner.
Lars Winnerbäck betonar också vikten av att acceptera sig själv och ta ansvar för sitt eget liv. I låten Om att älska sig själv säger han att det är ens enda ansvar, vilket kan tolkas som en uppmaning till självmedkänsla och självacceptans. Han reflekterar över sina egna upplevelser och känslor, och att finna mening i det som är.
Det är just därför som jag känner igen mig i hans texter. Ibland är det inte så lätt att sätta ord på det man känner och då kan musiken var till hjälp, så är det för mig. Det är många av Winnerbäcks låtar som berör mig och som jag känner igen mig i.
Jag tänker att vår inställning till tro och till liv, i stor utsträckning handlar om vår sinnesinställning, om våra förhållningssätt som människor. Vågar vi vara öppna så kan vi ta emot. Våga vi släppa på våra försvar och göra oss sårbara. Om vi låter våra liv vara som en öppen skål och låter oss fyllas av det goda som räcks oss från Gud så kan vi ge vidare till andra.
Gud har inga andra händer och armar än dina och mina. Vi får förtroende att vara Guds redskap i vår värld. Därför kan vi inte be Gud att göra slut på krig, fattigdom, orättvisor. MEN vi kan be Gud om mod, hopp, tröst och kraft att påverka och förändra och inge HOPP när livet är svårt.
Eller som Winnerbäck uttrycker det i låten Min helande tröst:
”Kära vänner i ljus och i mörker
i växlande väster och öst
är ni alltid mitt hopp och min helande tröst
min helande tröst”
Anna Rubin, diakon
