När någon dör
Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken,
ett namn som skyddar dig nu när du går.
Din ensamhet har stränder in mot ljuset.
Var inte rädd. I sanden finns det spår.
(Psalm 256)
Varje gång jag hör den här vackra psalmen blir jag väldigt berörd av texten och den vackra melodin. Jag tror att många inklusive mig själv har sjungit den på begravning. Psalmen handlar om slutet. Döden. Men den handlar också om att döden inte behöver vara så dramatisk.
Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken, ett namn som skyddar dig nu när du går.
För mig är det Gud. Det är Gud som kan ta bort våra rädslor och skydda oss. Vi kan släppa kontrollen och visa oss sårbara och svaga i stället för starka. Det är okej! Gud ser, skyddar och bär var och en av oss, genom hela livet.
Hur vi ser på döden och livet, det ser så olika ut. Vi bär alla på olika tankar kring detta. Många människor som vi möter har en ganska klar bild och tanke kring vad som händer efter döden medan andra inte alls har det. Det gör ingenting, det viktiga är att vi får känna oss burna, omslutna och skyddade av Guds armar när vi känner oss rädda.
Din ensamhet har stränder in mot ljuset. Var inte rädd. I sanden finns det spår.
Och runtomkring oss finns det stränder och i sanden finns det spår – och dem kan vi följa mot ljuset. Den dagen jag lämnar jordelivet är det min tro att Gud kommer och möter mig och leder mig mot ljuset.
Anna Rubin, diakon
