Hälsning från någon i personalen

Finns det fridtjuvar?!

I höst kommer jag att få ett nytt uppdrag. Jag skall börja arbeta i Kävlinge församling som diakon. Jag har fått en chans att få starta om på nytt. Någon tror på mig. Jag skall få vara med och dessutom få tillhöra ett fint sammanhang.

I och med att jag fått denna chans upplever jag en stor känsla av tacksamhet, en glädje att få tillhöra och en längtan efter att få dela liv, det nästan pirrar i kroppen.

Jag är så glad för chansen som jag har fått!

Sedan finns det ju de som inte får en ny chans. Där man inte får vara delaktig och där inte tillräckligt många tror på en. Denna verklighet skulle kunna väcka ångest, något som leder till tunga ben och en begränsad andning. Så långt ifrån känslan av frid.

Ibland så kan jag stanna upp kring olika ord, det har jag ärvt från min pappa.

För någon vecka sedan möttes jag av ett ord som jag inte stött på innan. Ordet är fridtjuv. Tycker om detta ord, om det nu är ett ord. Ordet är i vilket fall som helst tänkvärt. Fridtjuvar för mig är det som leder till tunga ben och begränsad andning.

Jag vill passa mig för fridtjuvarna för de gör mig mindre levande.

Finns det något i ditt liv som gör att fridtjuven är framme och gör dig orolig? Finns det något i ditt liv som gör att fridtjuven håller sig borta? Att kunna se var dina fridtjuvar finns kan vara första steget att bli mer levande. Min tanke är nämligen att vi behöver mer frid i våra liv.

I våra liv möter vi olika saker som ger oss erfarenheter, både de erfarenheterna som är lätta att bära och de som ger oss utmaningar.

För mig är friden viktig i mitt liv men tyvärr är jag fortfarande inte färdig med mina fridtjuvar. När livet kantas av fridtjuvar behöver jag få ”tanka” mer frid.

Friden möter jag i Guds blick.

Jag vill avsluta med några av orden från välsignelsen: Gud vände sitt ansikte till dig och give dig frid.

Ta emot den friden !

På återseende:
Carola Störbäck, diakon