.jpg?doprocessing=1&ci=0%2c45%2c3346%2c2091&w=936&ra=1.6&c=85)
Ur ett outtömligt djup…
Vissa år blommar de två stora körsbärsträden vid kyrkbacken precis till påsk. Det ser ut att bli ett sådant år. Lite konstigt är kanske valet av ett träd som är så vackert under en till två veckor och sedan ganska alldagligt. Men när körsbärsträdet väl blommar är det fantastiskt. I Japan firar man Hanami, körsbärsblomningen med picknick under träden. Hanami talar om livets förgängliga skönhet och vårens ankomst och är en sed som går tillbaka till 700-talet.
I år har vi fått vänta länge på påsken. Jag tänker att vi behöver den så mycket i år. Det har varit en vårvinter med så mycket oro för världen och så många nyheter som varit svåra att bära. Då behöver vi få fyllas med det hopp som påsken bär, att Gud finns i allt det svåra och bär oss till det liv och den framtid som vi inte alltid vågar hoppas på. Guds omskapande kraft möter oss i vårens framfart, i varje knopp som brister ut i full lovsång. Många tycker om påsken för att den kommer med en sådan frihet i sina traditioner. Maten kan få variera lite år från år. Påskens många dagar kan rymma både stillhet och lek, vandringar och middagar, pyssel och nattliga gudstjänstbesök. Frågar man människor i församlingen så har nästan alla en av påskens gudstjänster som är extra viktig för dem.
Vilken är din viktigaste påskgudstjänst? Hur du än firar påsk hoppas jag att du får en stund då du firar livet. Livet som återvänder på så många olika sätt till oss i påskens under. Så ge dig själv en stund under påsken just där du känner dig som mest levande. En stund bland vänner, i rörelse, till musik eller under ett blommande körsbärsträd. För nu är den här. Den korta tiden då träden blommar på bara kvistar och talar om hur även det hårdaste skal en gång ska brista.
Annette Öderwall, församlingsherde.