Josef och Maria, Jesusbarnet förstås, några får och en ängel. Men även, lite mer otippat, en fjärde vise man och en barnmorska. I advent är församlingens nya julkrubba färdig att invigas. När Anders O Johansson täljer figurer till Johannebergskyrkans nya julkrubba kan det dyka upp oväntade gäster. Krubban blir större än vanligt, både till storlek och antal figurer.
– Det är tjugo figurer allt som allt, som jag snickrat ihop. Normalt sett har den 15–16 figurer, cirka 30 centimeter höga. De här är 60 centimeter och får stå i koret, på golvet eller i en trappa, konstaterar Anders.
– Det är roligt att tälja och skapa, jag trivs väldigt bra med det. Materialet är lind, det är särskilt bra att tälja ur, fett och fint och inte så tungt.
Stormen Gudrun, som rasade i januari 2005, fällde ett antal stora lindar vid församlingshemmet i Broby i Skåne, där Anders bor. Det gav honom material för många år framåt.
– Jag fick ta vara på träden och sågade upp dem till fem, sju och tio centimeter tjocka plankor. Dem hyvlar jag och limmar ihop till block. Sedan sågar jag ur dem med motorsåg innan jag börjar hugga.
Oftast gör han inga skisser.
– Gud skapade oss olika, jag vill inte kopiera något, det blir som det blir.
I Helsingborg finns Anders dotter Annika Göth Nilsson, formgivare och konstnär, som målar hans träfigurer.
– Hon har en ateljé för textil och keramik, hon är duktig. Den första julkrubban jag gjorde, som står i Broby kyrka, är trären, övriga har varit målade.
Stor konstnärlig frihet
Anders figurer ser glada och ganska godmodiga ut.
– I den katolska traditionen är det så allvarligt och högtidligt. På senare år har jag gjort dem allt mer glada – Jesus är ju född! Kvinnorna har heller inga slöjor som täcker håret, det gör jag medvetet, som ett stöd till kvinnorna i Iran och deras kamp.
Anders väljer sina egna spår och värnar sin konstnärliga frihet.
– På senare år hörde jag talas om legenden om den fjärde vise mannen, Artaban. Han kom för sent till Betlehem och missade Jesus, sedan han hjälpt människor längs vägen. Josef, Maria och Jesus hade redan flytt till Egypten. I över trettio år sökte Artaban Jesus, innan han fann att han precis hade dött.
– För mig är det symboliskt, berättelsen är så talande. Många söker Jesus, fast på fel ställen. Det kan bli så tokigt.
Någon beställare ville ha med den fjärde vise mannen och numera tycker Anders att han hör till.
– Jag gör honom med stripigt skägg, rufsigt hår och slitna kläder. Han måste ha haft ett hårt liv.
De tilltufsade behövs
Anders är pensionerad efter 44 år som präst, kommer ursprungligen från Ingelstad utanför Växjö och har bott 40 år i nordöstra Skåne tillsammans med sin fru Maggan. Han har inspirerats av trähuggaren Eva Spångberg, som gjorde utsmyckningar till många kyrkor.
– Hon var ledare för min ungdomsgrupp och var min lärare på högstadiet, berättar Anders.
Den första av hennes skulpturer han fick se var Jesus på korset.
– ”Kan hon så kan jag!” tänkte jag.
De träffades sedan många gånger, så länge Eva levde. Anders gick i lära hos henne. De delade även engagemanget för människor.
– Hon var definitivt min lärare. Hon har lärt mig snida, köra motorsåg och att ta hand om tilltufsade människor.
Anders berättar om när han som präst i Broby var med och startade en verkstad i församlingen där arbetslösa och missbrukare hade en plats. Även i Malmö var han med och öppnade dörrar, bjöd in och delade ut mat.
– Vi drog igång en gudstjänstverksamhet där de som kom fick hjälpa till. Det var spännande och annorlunda. Jesus gjorde ju så, prioriterade dem som hade det svårt, kvinnor, övergivna, sjuka. Carl Erik Sahlberg, som arbetade i Sankta Clara i Stockholm sa: ”Vill du att en kyrka ska växa så börja med de tilltufsade, så kommer medelklassen och överklassen också.”
– Gör som Jesus, möt människor där de är, tänker jag. Om vi har kontakter utanför kyrkan kan vi bjuda in till en andakt, en Alphagrupp eller så. Få människor kommer rakt in till gudstjänsten om de aldrig satt sin fot i kyrkan.
– Vi behöver se människors behov, många söker Jesus men har inte fattat att det är honom de söker. De går omkring sargade på olika sätt och söker i annan andlighet men det är Jesus som kan ge kärlek, omsorg, upprättelse och helande till ande, själ och kropp.
– Sen ska vi inte krångla till det, det ska vara enkelt att ta till sig. Även språket för den som är ovan vid kyrkan. I samtalet blir det enklare än i predikan, vi måste lyssna på människor, säger Anders på innerlig småländska.
Hjälper barnen att förstå
I höstas tog Anders dotter och hennes make bil och släp för att frakta den nya julkrubban till Johannebergskyrkan i Göteborg.
– Det är särskilt vådligt med stallet och svårt att skicka på annat sätt om det ska komma fram helt.
Varför gör du just julkrubbor?
– För att använda dem och förklara för människor vad julen handlar om. Att Jesus föddes för att vi skulle försonas, att Gud blev människa.
Anders känner ledning under tillverkningsprocessen.
– Jag har tid att tänka. Figurerna växer fram i samarbetet mellan träet och mig.
Tillsammans med beställaren bestämmer han hur många figurer det ska bli. I Johanneberg pratade han ihop sig med prästen Niclas Bergenheim.
– Vi har länge sökt efter en ny julkrubba som vi hoppas ska fungera bra i vår pedagogiska verksamhet, berättar Niclas.
Församlingen sökte och fick fondmedel från Stiftelsen Göteborgs Barnhus. I advent ska julkrubban invigas.
– Det ser vi verkligen fram emot! Sedan kommer den att användas i vårt samarbete med skolor och förskolor. Vi tar emot många skolklasser under december och berättar om varför vi firar jul. Det ingår i läroplanen.
Tunga predikningar
Som präst har Anders även skapat trätavlor och använt dem för att illustrera predikan.
– Jag kallar dem tunga predikningar. Tavlor på 40 gånger 60 centimeter, som jag skapar med motorsåg och som föreställer olika bibelberättelser.
Tavlorna tar han med till kyrkan och placerar på ett staffli.
– För många människor är det viktigt att ha något att fästa blicken på. Om man gör det åskådligt för barn, då fattar de vuxna också.
Han har även gjort påskskåp till olika församlingar, från 90 centimeter till över tre meter. Då får han göra ett underrede på hjul så att skåpet kan rullas undan. Skåpen gör han tillsammans med Michal Hudak, författare och illustratör.
Vad berättar du helst om?
– Alla möten som Jesus har med människor. Gamla testamentet är också roligt, uttåget ur Egypten och Mose, det har jag gjort uppdelat på sex tavlor. Jag har gjort ett helt konfirmandmaterial.
De senaste åren har sjukdom hindrat Anders från att arbeta lika mycket.
– Jag är en gammal och sleten präst och blir lätt andfådd, så jag vågar inte lova för mycket. Men det verkar som om Gud vill att jag ska hålla på i sneckaboen… Julkrubborna finns kvar och berättar långt efter att jag är död.
Hos Johanssons välkomnas besökare, då tar Anders en paus och kaffet serveras vid tio och tre.
– En del kommer spontant, andra bjuder vi in. Från byn och andra håll, både kyrkliga och andra, alla är välkomna! Vi delar bekymmer och glädjeämnen.
– Maggan och jag jobbar väldigt mycket tillsammans, inte minst när det kommer folk och vi sitter ned. Kaffe är en bra öppnare.
Text: Cecilia Sundström
Foto: John Eliasson, Mattias Sundkvist
Lyssna till Anders O Johansson på Youtube: Sneckaboen berättar