Kärleken är tålmodig och god.
Vackra ord som lästs under många vigslar. Vi förknippar dem med den romantiska kärleken. Den mellan två älskande och förälskade människor.
Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Ord som åter blir aktuella under Pridedagarna. De där dagarna, när vi tyvärr måste påminna världen om att kärleken kan se olika ut.
Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Kanske är det här vi ska stanna upp. Kanske är det här vi ska förstå. Att det handlar om mer än så. Det handlar om kärleken mellan oss, människor emellan.
(Och du! Glöm inte att älska dig själv lite också, det är du värd!)
/Ulrica Ekerljung-Hannu, församlingspedagog