Jag blir även påmind om hur min farfar flydde från ryssarna under andra världskriget och blev flykting i Sverige – något som antagligen väntar en del ukrainare nu. Vid trångmål och oro är Herdepsalmen i Bibeln en trösterik psalm som jag ofta återkommer till:
Herren är min herde, mig skall intet fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig. Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn. Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall bo i Herrens hus evinnerligen. (Psaltaren 23)
Mitt i oron som jag känner så vet jag att Gud är med, och herdepsalmen vittnar starkt om detta. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig. Oavsett hur mörk situationen än ter sig, så vill Gud vara med och bära och beskydda oss.
Det betyder inte att vi är befriade från lidande eller svårigheter, men det betyder att Gud kommer med tröst och hopp, även när allt verkar gå åt fel håll.
Och avslutningen på herdepsalmen betonar att detta hopp alltid finns kvar. Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall bo i Herrens hus evinnerligen. Gud lovar oss att vi alltid kommer att få godhet och nåd ifrån honom. Ofta sker det genom de medmänniskor som vi möter på livets väg. Och när livets väg är slut, så lovar Gud oss att vi får vara hos honom, omslutna av hans omsorg, godhet och nåd. Och det enda vi behöver göra för att komma till honom är att lita på Jesus.
Så i denna orostid sätter jag mitt hopp till Gud, hans godhet och hans nåd. Låt oss
tillsammans lita på hans omsorg om var och en av oss. Det är det enda hopp som aldrig sviker!
/Samuel Folkesten, präst