Långfredag var en bitter dag, men...

Dessutom pågår pandemin fortfarande, och det är mycket oro och osäkerhet runt omkring i vår värld.

Samtidigt vet vi att det alltid har varit ett osäkert äventyr att vara människa. Så är det för de allra flesta av oss, och vi får komma ihåg att det inte ens var lätt eller säkert att vara människa för Gud. För när Gud valde att bli människa i Jesus, så valde Gud att leva människornas liv på jorden fullt ut, med allt vad det innebar. Det är så tydligt för oss under den här tiden på året när vi läser om påskens händelser i Bibeln. För Jesus innebar påsken slutet på hans liv. Påsken innebar svek, förnedring och till slut död. Inget av det var enkelt eller roligt.

Och det är lätt att känna både hopplöshet och förtvivlan nu när världen ser ut som den gör. Det gör vi nu, och det gjorde även de som följde Jesus för 2000 år sedan. Men vi ska inte stanna i den känslan!

För vad vi vet, som inte Jesus vänner visste där och då, det är vad som kommer sen. Även om påsken var fylld av svek, ondska, förtvivlan och död, så slutade det inte där. Det som mötte kvinnorna när de kom till graven på påskdagen var inte en död kropp utan en tom grav. Jesus hade besegrat döden, han hade uppstått!

Jesus lever igen och visar oss att vi inte ska vara rädda, att livet är starkare än döden, och att ljuset vinner över mörkret. Det finns hopp, också när allt känns hopplöst. Vi är aldrig ensamma hur svårt det än känns, och vi kan alltid lita på Guds löfte om att vara med oss livet igenom. Och jag tänker att det är precis det vi behöver bli påminda om nu, kanske mer än någonsin förr. Att även om det just nu känns som att vi är i en evig långfredag (den dagen Jesus dog och allt blev mörkt), så kommer det att komma en påskdag som är fylld av ljus och glädje också för oss och för vår värld. Vi vet inte när, men vi får lita på att det blir så.

Det som är gott kommer att få övertaget. Vi får hjälpa varandra att tro på det, att lita på det. Att tro på att det också för oss kommer att komma en dag, och en tid, när vi kan titta tillbaka och med hopp i rösten säga:

Långfredag var en bitter dag, men skön var påskdagsmorgon.

/Anna Ahlström Nilsson, präst