Ensamhet, isolering, karantän. Det finns många situationer då det går att känna sig isolerad och utanför. Men ensamhet drabbar inte enbart som något negativt. I kristen tradition ses ensamhet som en oundviklig del av vad det är att vara unik människa. Ingen kan fly sig själv eller leva åt någon annan. I detta finns en gåva, en kamp och en uppgift, eller kallelse.
Ensamhetens gåva och uppgift
Gåvan handlar om att Gud ger oss livet, dag för dag. Och Gud har lovat att alltid finnas med oss, hur vår livssituation än ser ut. Det gäller också i ensamheten. Kampen handlar om att vi är ansvariga i världen. Vi är ansvariga för oss själva, våra medmänniskor och skapelsen. Uppgiften, eller kallelsen, handlar om att också i ensamheten vara öppna för mötet med Gud och skapelsen.
Det finns olika sorters ensamhet
Det finns olika sorters ensamhet. Ibland är den självvald: stunden innan alla vaknar, promenaden, bilturen, att försjunka i eget arbete. Annan ensamhet väljer vi inte. Vi mister en älskad, blir arbetslösa, tvingas flytta, blir sjuka, längtar efter en partner eller saknar ett nära sammanhang där det känns att ”här får jag vara den jag är”. En del människor osynliggörs eller isoleras i skolan eller på arbetsplatsen. Vissa drabbas av våld i sina nära relationer. Andra människor drar sig undan av rädsla, osäkerhet, skam, skuld och en livshistoria som tynger. Ensamhet i grupp kan vara väl så svår som den ensamhet som beror på att vi saknar samhörighet. I vårt land vilar mycket på den enskilde. Medan det i andra kulturer kan vara gruppen som gör att man ”finns”. Det kan vara familjen, släkten, klassen, gänget, den digitala gemenskapen eller församlingen. Där kan det vara som om sammanhanget tänker, handlar och väljer åt oss, kanske genom hela livet.
I Bibeln finns livsöden att spegla sig i
I Bibeln finns många berättelser om människor som är ensamma på något sätt. Där kan vi spegla oss. Gamla testamentet berättar om hur Adam och Eva äter den förbjudna frukten i Edens lustgård. I berättelsen finns ensamhet. Både Adam och Eva skyller ifrån sig och gömmer sig för Gud: ”Det var inte mitt fel, det var hennes.” ”Det var ormens fel” (Första Mosebok kapitel 3).
Berättelsen om bröderna Kain och Abel beskriver avundens, flyktens och skuldens ensamhet. ”Ska jag ta hand om min bror?” frågar Kain när han just har dödat Abel (Första Mosebok kapitel 4).
Josef mobbas av sina bröder, sänks ned i en mörk brunn och säljs som en handelsvara (Första Mosebok kapitel 37).
Mirjam är en ung flicka som ensam räddar sin lillebror Moses från Faraos förföljelser. I hemlighet tar hon ansvar för sin brors liv och säkerhet (Andra Mosebok kapitel 2).
Psaltarens psalmer är också exempel på texter i Gamla testamentet, där alla slags känslor får plats. Där finns ångestens rop i natten (Psaltaren 77:2–10), vrede över orättvisan (Psaltaren 58:2–3), men också överraskande glädje över att som människa vara unik (Psaltaren 8).