En vitklädd person håller i handen på en bebis i dopklänning.
Foto: Albin Hillert/Ikon

En livslång upptäcktsresa

Nyhet Publicerad Ändrad

Tre händer med vatten som hälls över ditt huvud samtidigt som orden uttalas, ”Jag döper dig, i Faderns och Sonens och den helige Andes namn”. Genom dessa ord och dessa händer med vatten är du en av många. Du sätts in i en kedja som sträcker sig tillbaka till de första lärjungarna och sedan fortsätter framåt in i evigheten. Dopet, så enkelt, så snabbt, och samtidigt så mångbottnat och så djupt.

Det är ganska få av oss som döptes som barn som kommer ihåg hur det egentligen var, vad som hände eller ens var dopet ägde rum. Det vanligaste är att man döps som barn i Svenska kyrkan och många andra kyrkor runt om i världen. Barndopet väljer jag som barn inte själv, utan det får jag alldeles gratis för att de som har vårdanden om mig önskar att jag och Gud ska höra samman. Men det finns också de av oss som kommer ihåg vårt dop. Kanske för att det var som ungdom på konfirmandlägret tillsammans med våra kompisar vi döptes, eller för att det var som vuxna.

Oavsett om dopet ägde rum på BB, i prästgården, utomhus eller i kyrkan, och oavsett om det var när du var några månader eller långt över 80 år, så fick vi i och med dopet en gåva som ingen annan kan ge oss. Gåvan att vara en del av något större i gemenskap med andra och med Gud. Dessutom uttalades samma löfte som Jesus gav lärjungarna: Jag är med er alla dagar till tiden slut.
Dopet är förvisso en högtid där vi visar upp barnet, låter släkt och vänner dela glädjen över ett nytt liv och den som döps. Men dopet är också något som vi får för att någon annan vill oss gott. Föräldrarna eller de som har vårdnaden vill ju inget annat än barnets bästa, och i sökandet efter vad som är bäst väljer de att låta döpa sitt barn. För att barnet och Gud ska mötas, och för att Gud ska ge barnet kärlek, nåd och trygghet.

När vi sedan är döpta och har blivit en del av kyrkan och har fått ta emot Gud och hans kärlek i våra liv, så lämnas vi att själva ge vårt dop den plats det ska få i våra liv. Ibland tror jag att vi felaktigt tänker oss dopet som något som beror på oss. På att vi ska tro, rätt och tillräckligt mycket. Kanske är det då vi hör de vuxna säga att barnet själv ska få välja det han eller hon vill - sen när barnet är vuxet. Frågan är om man verkligen kan förstå Gud, förstå vad dopet innebär eller vad dopet kommer att betyda för någon. Ingen av oss skulle låta bli att prata med våra barn för att de senare i vuxen ålder ska få välja vilket språk de ska ha. Även om liknelsen haltar så tänker jag mig att dopet ger oss precis samma möjligheter som vårt språk ger oss. Dopet ger oss möjlighet att möta den Gud som älskar oss och som vill våra liv. Den ger oss den första kartbilden, som gör det möjligt att utforska dess betydelse i våra liv senare.

Några år efter att vi döpts får vi sedan komma och hämta en bibel för barn i kyrkan. För någon är det minst lika viktigt som själva dopet. För det är då man lär sig mer om Gud. Genom bibelberättelserna möter man den Gud som kanske ingen annan har berättat om. För någon annan blir bönen det som förklarar Gud och relationen med honom. Jag tänker på alla dem jag har mött som berättat att bönen Gud som haver barnen kär varit den bön som burit dem livet igenom. Jag tänker på alla dem som frågat Gud om det finns någon mening, och därefter också känt Guds tydliga ledning.

Ett annat sätt att beskriva dopet är att vi genom dopet är välsignade. Dopet är både en trygghet och en utmaning, men i utmaningen bärs vi av Guds välsignelse. Vid varje dopgudstjänst bjuds vi in till gemenskap med Gud, och gudstjänsten avslutas alltid med välsignelsen som ett uttryck för att Gud vill vara med oss. Genom dopet kan vi lita på att vi kommer att bli bevarade hos Gud vad som än händer. Den vissheten kan göra oss modiga och lugna. Dopet ger oss en beredskap att möta förändring och känna förväntan inför det främmande. Dopets välsignelse påminner oss om att vi är sedda och älskade. Guds ansikte är vänt till oss. Vi som blivit välsignade har uppdraget att ge välsignelsen vidare.

Dopet och den välsignelse som vi fått ta emot är det finaste vi kan önska och ge. Det som börjar med tre händer med vatten och som görs i Guds namn. Det kan bli det möte med Gud som vi bär med oss livet igenom och som till sist gör oss till dem vi är.

När du ser en droppe falla ner i dopets vattenfunt,
ser du mer än själva vattnet i ett djup, fast där är grunt.
Dessa droppar bär på löftet om en framtid nära Gud,
om ett liv i tro och glädje in i evighetens djup.
Svensk psalm 723:2

Text: Hans Johansson, din kyrkoherde i Boden

KYRKFÖNSTRET

Kyrkfönstret är en tidning om livsfrågor och tro från Svenska kyrkan i Boden. Den produceras i samarbete med tidningen Amos och delas ut fyra gånger per år till alla hushåll i Bodens kommun. Tidningen finns också i din närmaste kyrka.

Redaktör: Anna Karlsson
Mejl: anna.karlsson@svenskakyrkan.se
Adress: Kyrkfönstret, Strandplan 25, 961 34 Boden.
Ansvarig utgivare: Sofie Kalodimos, sofie.kalodimos@verbum.se. 
Produktion: Verbum AB
Distribution: PostNord
Upplaga: 13 300 exemplar. 

Ett litet utomhusdop i vintertid vid ett öppet vatten.

Dop

I kyrkan är ett dop alltid en stor glädje och fest. Välkommen till dop i Svenska kyrkan i Boden!

Ett barn häller upp vatten i en dopfunt.

Jag vill boka eller veta mer om dop

Fyll i formuläret om du vill boka, eller veta mer om dop, så kontaktar vi dig.